Officeraren på immigrationskontoret stirrade på Ging: "Var är bilden?". Bilden? Både Ging och jag satt frågande. Vi hade alla papper med oss - trodde vi. Samma papper som vi hade med en vecka tidigare. Då skickade dom hem oss, dom hann inte med. Vilket dom kom på efter att vi suttit och väntat i en timme.
"Vi vill ha en bild på er tillsammans, gärna i hemmiljö" sade den vänlige mannen. Det är många som inte känner till det nya bild-kravet, så på baksidan finns det en glad dam som tar bilder på äkta par för 120 baht. Då får du även två kopior, för det ska finnas dubletter på allt. Om bilderna ska visa par i hemmiljö betyder det att många äkta par bor på baksidan av immigrationskontoret i Phuket stad!
Det tar alltid lång tid när man ska fixa med papper i Thailand. Dom arbetar lugnt och ostressat och är trevliga och skojfriska. Ibland blir det tvärstopp, som idag när det kom en lottförsäljare. Om ni tror att jag nu har ett nytt uppehållstillstånd tror ni fel, vi har bara ansökt. Dom vill att vi kommer tillbaka... Dom måste gilla oss, det blir fjärde gången vi besöker kontoret inom en månad.
Klockan sex i morse hämtades Ging från sjukbädden för ännu en röntgenundersökning. Bilderna visar att de är på rätt väg. Lungan läker så nu vet de att de fått tag på rätt bakterie och han får rätt medicin.
Han får komma hem i eftermiddag! Men det är en smittsam bakterie som orsakat lunginflammationen så jag måste in och röntga lungorna inom några dagar för säkerhets skull.
Inte får han trumma heller, åtminstone inte bland folk de närmaste två veckorna. Skönt att han mår bättre och att veta vad som är fel! Puh!
De röda är ute och marscherar nu i tusental. Det blir nog anledning att återkomma om den politiska situationen men först ska jag slappna av efter sjukhus-oron och njuta av att Ging håller på att bli frisk!
Onsdag åttonde april har de röda sagt att de kommer att störta regeringen genom demonstrationer för att få tillbaka demokrati till landet. Eftersom de gula också anser att de försvarar demokratin har de sagt att de också ska demonstrera. Med andra ord, Bangkok kommer att vara stökigt på onsdag!
Premiärminister Abhist har talat på TV ikväll och varnat alla att regeringen och polisen ska se till att lagarna följs och att det inte urartar till inbördeskrig. Vad det betyder egentligen vet vi inte - hittills har ju polisen mest stått och tittat på medan de olikfärgade lägren protesterat.
De röda kommer från när och fjärran, organisatörernas mål är att 300 000 rödklädda ska fylla gatorna. Tillåt mig tvivla, men de blir nog tillräckligt många för att störa både ditt och datt. Ikväll har röda och gula nästan drabbat samman i Nakhon Si Thammarat. Jag bävar inför onsdagen - det kommer nog bli rätt dramatiskt. Eller som min käre, dropp-uppkopplade make säger; Action movie Thailand!
Ging ser lite piggare ut även om han fortfarande är klen. Han har förmodligen lunginflammation. Han tackar alla som tänker på honom och skickar hälsningar till honom. Han borde ligga och tacka mig konstant, jag tänker rätt mycket på kärestan på sjukhuset! I Thailand hälsar man på när man kan. Dom är otroligt duktiga på att hälsa på sjuka människor - hans band dök upp med lite stekt ris vid tretiden på natten!
Jag har tidigare berättat att Ging haft feber för länge och för mycket. Han har bara blivit klenare och klenare och jag har sett hur han rasat i vikt. Igår fick jag äntligen honom att åka tillbaka till sjukhuset.
Läkaren sa direkt: vi lägger in dig - detta är inte normalt. Men eftersom Ging är Ging ville han inte lämna bandet i sticket en lördagskväll, så han spelade igår och idag har vi varit in och checkat in honom. Röntgen visar att han "har bakteria i lungorna" - det kan vara flera olika sjukdomar eller virus. Han ligger nu med dropp och får antibiotika intravenöst på rum 2419.
Jag har varit rätt orolig, men är mindre orolig nu. Dom vet vad dom gör på Phuket International Hospital. Vi får se vad läkaren säger när han går ronden, om dom vet exakt vad som är fel och hur länge han måste vara inlagd. Håll tummarna för att det är något lättbotat!
Ging har haft hög feber i fem dagar och ändå jobbat. Igår var det så pass illa att vi åkte till Phuket International Hospital. På sjukhuset fick han en spruta, dricka medicin på plats och en hel hög mediciner med sig hem. Det är inte lätt att tillfriskna när man sitter och viftar hejvilt med armar och ben tre-fyra timmar varje kväll.
Så just nu sover Ging hela dagarna för att ha en chans att orka med trummandet. Stackarn!
Bilden är från förra året när han provade öronljus, något han gillade skarpt. Ging är en av de mest avslappnade människor jag känner - han somnade med ett brinnande ljus i örat! Tur jag satt vakt bredvid :-)
Hoppas ni är friska och har en skön söndag - nu åker jag och badar!
Jag har en visum som räcker i ett år men det kräver att jag reser ut ur landet var tredje månad - så igår åkte vi utomlands. Det var en ytterst kort utlandsvistelse, vi stannade i tio minuter!
När vi kom hem i går kväll hade vi varit ute i 15 timmar. Vi åt frukost i Nang Thong Beach på resan upp till Ranong och sen fick jag mina älsklings-grillspett norr om Bang Niang Beach på resan hem. Men framförallt hade vi stämplat och stämplat och stämplat!
Jag reser på pass och Ging reser på id-kort, det blir billigast så. Det betyder att vi måste uppsöka olika kontor av byråkratiska skäl - innan vi var klara hade vi varit på åtta olika ställen för att hämta och lämna papper, och stämpla pass och resetillstånd. Puh - men nu är det gjort och jag måste inte ut förrän strax före Songkran nästa gång.
Vi har konstigt väder i hela landet! Det är supervarmt och blå himmel dagtid, men kall snålblåst nattetid. Jag har inte upplevt så kalla nätter i Thailand sedan julen 1999. Jag har fleecetröja kvällstid!
Först började jag hosta och snörvla, sen råkade jag kanske pussa på Ging... Nu låter han likadant.
Jag for iväg till apotekaren och kom hem med en hel uppsättning piller av diverse slag och blandade färger.
Om fem dagar ska vi tydligen vara super-friska igen enligt apotekaren. Jag hoppas hon har rätt... det är inte roligt att vara förkyld i värmen i Thailand.
Rondellen i Chalong gav polisen huvudbry under lång tid på grund av alla olyckstillbud. Thailändare kan inte köra i rondeller slog dom fast och bestämde att göra fem vägars-rondellen till en fyra vägars-korsning.
De rev ner den stora rondellen i mitten men lämnade kvar en cementcirkel! Vilket gjorde korsningen mycket rondell-lik eftersom man fortfarande måste köra runt. Sen ställer dom ibland ut röda koner så att de som kommer från Kata och Karon inte kan köra in i rondellen, f’låt korsningen. Dom får köra till vänster i 50 meter och sedan göra en u-sväng. På så sätt blev det en fyravägs-korsning... ibland!
Tror ni det blev bättre? Näää! Tror ni det blev säkrare? Näää! Det blev knöligare och mer irriterande och när folk tvingas att köra till vänster i 50 meter för att göra u-sväng, svänger dom (framförallt moppeförarna) gärna på en gång om dom har en chans, långt innan dom borde. Nu är det mycket ofta helt stillastående trafik till och från Chalong! Och mitt i korsnings-rondellen står ofta poliser och viftar och blåser i visselpipor, något som gör att trafiken flyter ännu sämre!
Bilden är från den hårt trafikerade korsningen som är en rondell - sen får dom säga vad dom vill!
Ging berättade om hur man kollar sina sockervärden i Thailand. Pinka i en låg skål, ställ ut där det finns mycket myror. Om myrorna gillar innehållet - gå till doktorn, du är sjuk! Du som läser detta och är sjukvårdskunnig; kan det verkligen stämma - kan man kontrollera sina sockernivåer så enkelt?
Nu undrar säkert vän av ordning vad i hela friden pingvinerna gör i detta inlägg. Det finns ingen anledning till det - jag tycker bara att dom är kul! Mycket roligare än en bild på myror!
Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, diabetes, pingviner
Är inne på harmoniska och semesterlika bilder just nu. Beror förmodligen på att vi åker på semester på måndag morgon! Ska hämta upp min mor i Bangkok, umgås lite med thailäkten och sen åka till Ban Krut och Khao Lak.
I förrgår fick jag lite problem - kom på att jag glömt min 90-dagars-uppvisning på immigrationen. Vi åkte dit direkt och efter att (framförallt Ging) smörat lite och betalat böter, fick jag min stämpel. Jag fick en skarp tillsägelse att inte göra så här fler gånger - då ryker mitt ett-årsvisum! Sen häftade dom fast en extra stor lapp med datumet jag skulle komma nästa gång i passet. Hmmm... jag har dåligt minne - inte dålig syn!
Klockan 02.54 idag, andra januari 2008, avled prinsessan Galyani Vadhana efter en tids sjukdom på sjukhuset Siriraj i Bangkok. Hon var syster till Kung Bhumibol och hans företrädare Ananda Mahidol, Rama VIII.
Prinsessan Galyani Vadhana föddes i London 1923. Hon växte upp i Schweiz, USA och Thailand. Prinsessan arbetade i många år som lärarinna i franska språket på olika universitet. Hon var högt älskad av det thailändska folket och har arbetat mycket med välgörenhet och utveckling av sitt älskade land.
Prinsessan Galyani Vadhana var kungens storasyster och kungen har flera gånger prisat sin syster för hennes värme och lojalitet. Liksom sin farfar Kung Chulalongkorn reste hon mycket och har skrivit böcker om sina resor och även om sin kungliga familj.
Landet sörjer, minnesprogram visas på TV och gator stängs i detta nu av i Bangkok för begravningståget som utgår från Siriraj kl 15.00. Begravningen kommer att pågå i 100 dagar.
Uppdatering klockan 18.00:
The Cabinet has requested cooperation of government agencies and entertainment venues to suspend merry making activities for 15 days to mourn for HRH Princess Galyani Vadhana.
Vad detta betyder i realiteten är jag inte säker på. Som det ser ut just blir det inte alkoholförbud - men rockklubbar, diskon och kabaréer kanske inte får hålla öppet. Jag får nog anledning att återkomma till ämnet...
Uppdatering torsdag 3 januari:
Kommersiella lokaler som barer, shower och klubbar berörs ej av påbudet. De kan hålla öppet som vanligt. Däremot ber dom vanliga medborgarna att uppskjuta eventuella festligheter tills den 15 dagar långa sorgeperioden är över!
Uppdatering fredag 4 januari: Tyvärr alla Phuketresenärer - dom gjorde en kovändning igår och stängde allt! Första dagen pågick allt som vanligt och vi fick info om att nöjesförbudet inte gällde kommersiella barer och klubbar, sen ändrade dom sig... inte ovanligt i landet!
Hur det är i resten av landet vet jag inte men här har dom beslutat att sorgetiden ska respekteras av allt och alla. T.o.m. Bangla Road i Patong är nedstängd och tyst! Tycker synd om partynissar och partypinglor som kommer på en tvåveckors semester nu . Men man vet ju aldrig - dom kanske ändrar sig igen!
Uppdatering lördag 5 januari: Hoppas det här blir den sista uppdateringen i frågan... Nu säger dom: Ni kan hålla öppet men ni får inte spela musik högt! Det betyder att livemusik-klubbar och diskotek har problem - men vanligga barer kan hålla öppet såvida dom inte skruvar upp stereon. Detta gäller Phuket för tydligen tolkas sorge-påbudet på olika sätt på olika platser i landet. Idag säger Tai Pai, Gings spelställe att de måste köra utan liveband - men i det här landet kan man aldrig veta säkert. Dom kanske ringer på eftermiddagen eller i morgon och säger tvärsom!
Kommer ni ihåg Gaeh, lillflickan på vår grannrestaurang? Hon har vuxit på sig och är otroligt charmig. Hon niger, gör thaihälsning, vinkar och skickar slängkyssar till gästerna. Dessutom kommer hon stundom rultande med penna och block och ser ut som om hon vill ta upp din beställning, precis som sin mamma. Tror att dricksen ökat med minst 500% på restaurangen.
Här har det minst sagt varit full rulle, förutom vanligt jobb och omhändertagande av gästerna på Maleé Garden så har jag inrett ett hus år några kompisar. Dom har kopierat vårat hus, så det känns lite tokigt när jag är där - jag är hemma fast ändå inte. Fint blev det i alla fall och vännerna verkar supernöjda. Själv är jag lite trött...
Jag fick mitt ettårsvisum häromdagen - på tiden. Personalen på Immigrationskontoret skojade med mig och sa’: Vi gillar dig så mycket att vi vill se ditt ansikte varje månad! Så du måste komma tillbaka i januari också! Ni skämtar replikerade jag. Nej tyvärr, du måste snart komma hit och bekräfta att du bor på den adress du uppgivit. Men det kan jag bekräfta nu sa’ jag. Sorry sa‚ dom - du måste komma tillbaka 6 januari igen! Tror ni att jag blir lite trött på den thailändska byråkratin ibland?!
Den svenska regeringen stänger vårt konsulat på Phuket! Den 30 juni nästa år försvinner det och ersätts med en honrärkonsul. Undrar varför - här är massor av svenskar och stundom behöver dom hjälp vid olyckor och dödsfall. De har väldigt hjälpsamma och trevliga på vårt lilla konsulat de gånger vi behövt hjälp! Ros-orkidé till konsulatet - Ris till regeringen!
Min käre make satte ner foten och stoppade söndagens spelning! När de repade igår visade det sig att delar av bandet inte verkat lyssnat på låtlistan alls. Ging insåg att det inte kunde låta professionellt med så lite reptid så han sade Stopp! Krävde mer reptid och läxade upp latmasken. Nu blir första spelning 23 december. Ros-orkidé till yrkesstolta musiker!
Vår lilla grupp utlandssvenskar i vår by tar föredömligt hand om varandra. Om jag inte hinner kolla nåt eller fixa nåt så ställer dom upp och hjälper till. De har stående bord på en svensk restaurang på fredagarna och vill man ha sällskap så är det bara att ringa. Ros-orkidé till mina svenska Ban Sayoarn-vänner!
En extra Ros-orkidé till vädret som visar sig från sin bästa sida! Ha en trevlig helg hälsar Ging & Maleé från soliga Phuket!
Monsunen håller på att avta därute så nederbörden flyttade in! Jag skulle fylla på kaffebryggaren. När jag vred på kranen så lossnade den från sitt fäste - jag blev rejält duschad. Vi har en stark pump så innan Ging hann slå av strömmen hann halva rummet bli översvämmat.
Det var så tokigt att man bara kunde skratta åt eländet.
En hantverkare kom precis då, han for iväg och köpte ny kran och satte igång att montera. Han tryckte in kranen så hårt att röret i väggen sprack! Det var en mycket slokörad hantverkare som kom ut och meddelade att vårt lilla problem nu blivit stort! Han fick hacka ur cementen för att byta rör.
Det var så tokigt att man bara kunde skratta åt eländet.
Det gick inta att hitta samma kakel, huset är fem år gammalt. Hantverkaren hittade en, i hans tycke, jättefin platta som han ska mura fast ikväll. Vårt kakel är grönrutigt - den nya plattan är vit med en blå blomma på!
Det är så tokigt att man bara kan skratta åt eländet.
Jag väntar och väntar på min utlovade ADSL-lina. Idag ringde Ging telefonbolaget och frågade om linan var på ingång. Men ni har ju ADSL sen en vecka tillbaka säger de på kontoret. Har ingen talat om det för er?
Det är så tokigt att man bara kan skratta åt eländet.
Idag skulle jag få mitt ettårsvisum. Officeren på immigrationskontoret stämplade snabbt in 07 december 2007 i mitt pass. Jag gör stora ögon. Bara en månad?! Varför? Han säger: De har bytt chef i Hat Yai, de håller på att lära sig rutinerna nu. Det är dom som sitter på dina papper...
Det är så tokigt att man bara kan skratta åt eländet.
Jag vill gärna sluta skratta snart...
För fem år sedan planterades palmer på rad. Snabbt växte de upp till två meters höjd. Där har de stått och vajat i vinden sen dess. I år har monsunen varit kraftig och denna blöta har tydligen gett växtkraft så det räcker och blir över! Nu är alla palmer fyra-fem meter höga.
Vi har en annan typ av palm som häck mot vägen, även dessa har fått växtspatt i år - nu är dom dubbelt så höga. Det betyder att det blivit lite tomt i markhöjd. Men att köpa fler växter är ju bara kul!
Igår var vi till immigrationskontoret för att förnya mitt visum. Det är lätt som en plätt när man är utländsk kvinna. De behöver dubbla kopior på att vi är instämplade som gifta på kommunkontoret, Gings husbok (deras personbevis), hans id-kort och mitt pass. Trodde jag ja... i år ville dom även ha kopior på det svenska vigselbeviset, ambassadens engelska översättning av mitt personbevis och den thailändska översättningen av samma papper!
Tur vi köpte bil - det var bara att åka hem och hämta fler papper. Sen fick jag mitt ettårs-visum, men med en kontrollmånad. Det betyder att jag ska dit igen senast 7 november. När jag frågade varför, blinkade tjänstemannen och sa att vi hade ju trots allt inte varit gifta sååå länge. Håhåjaja!
Idag skiner solen hejvilt från en klarblå himmel och termometern visar 33 grader. Låter högt, men det är varmt!
Insåg idag att vi åker snart! Var har sommaren tagit vägen, det har gått orimligt fort i år! Har inte hunnit hälsa på alla jag vill, och inte göra allt jag vill. Men, men vi kommer ju hem nästa år igen, och det känns inte helt fel att snart sitta med en kall Chang - eller två :-) och njuta av solen som sänker sig ned i havet.
I morgon åker vi till Bollnäs för att spendera några dagar med familjen. Sen är det dags att fixa och dona. Det är bokinköp och annat smått och gott som måste ordnas innan man kan vara borta i ett halvår. Bland annat måste jag ta tag i försäkringsbiten, vi tänker reseförsäkra Ging också i år. Han har svenskt personnummer nu - då kan han försäkras. Visserligen har han tillgång till den thailändska allmän-sjukvården, men den är inte mycket att ha om man blir sjuk!
.jpg)
Åsa, en av mina bästa kompisar, har börjat blogga. Hon tillhör den anrika travfamiljen Kilström så naturligtvis handlar hennes blogg och hästar och trav! Ging och jag har varit hemma i Bollnäs några dagar. Då passade jag på att ha bloggarkurs med Åsa. Hon har haft lite problem med bilder och länkar. Åsa är en begåvad elev - nu är hennes sida mycket finare, kolla här!
Gings plånbok sväller... i den finns nu svenskt ID-kort, bankkort, sjukvårdskort och till och med ett Med Mera-kort. Plastigt värre!
Resan hem gick bra, de vägde tack och lov inte vårt handbagage vid incheckningen - hade dom gjort det hade det gått sämre. Jag har diverse datorprylar och Ging bär bland annat med sig dubbelpedaler och cymbaler!
Efter några dagar i Stockholm var det dags att åka hem på riktigt, till Bollnäs. Där finns hela tjocka släkten - i och vårt fall stämmer det både bildligt och bokstavligt ;-) På bilden ser ni från vänster; syster Rose-Marie, hennes sambo Håkan och deras son Dennis, mamma Gunbritt och Ging som nästan ler runt. Han gillar Bollnäs och älskar min familj så det är inte att undra på att han ler.
Rose-Marie och Håkans äldste son Emil fattas på bilden, honom hann vi bara säga hej till innan han åkte tillbaka till Forshaga där han pluggar. Strax efter bilden togs högg vi alla in på Massaman-kyckling som Ging lagat till. Vi log minst lika stort efter middagen.
I Bollnäs var vi till skattekontoret och anmälde Ging som inflyttad till Sverige. Inom ett par-tre veckor har han ett svenskt personnummer och kan få id-kort och sånt. Sen ska väl våra byråkratiska förehavanden vara klara för ett tag - hoppas både jag och Ging!
Har du det alldeles för kul? Prova att åka till det thailändska lantmäteriet - där är det tråkigt! Vi skulle skriva Ging som ägare av marken som vårt hus står på. Marken har varit i A’s ägo i över fem år nu. Efter fem års innehav minskar skatten rejält vid överlåtande. Halv nio satt vi på kontoret, en timme senare fick dom prata med den första kontoristen. Sen dröjde det till halv ett innan dom ropade fram oss igen!
"33.000 baht blir skatten" löd domen från kontoristen. Vi tappade hakan - mellan fem och tio tusen hade vi trott!
"Ni har ett hus på marken" sa kontoristen. Jovisst, det har vi faktiskt märkt.
"Men det är mitt hus" sa Ging.
"Vem som äger huset bryr vi oss inte om" sa kontoristen. "Att det finns byggnation där betyder att marken är mycket mer värd"
"Men, men... hur ska vi göra då" sa Ging
"Vänta" sa kontoristen. "Huset blir fem år i oktober, kommer ni då vill vi bara ha åtta tusen baht"
Inte mycket att fundera på. Vi tog tillbaka våra papper och åkte hem. En lång resultatlös förmiddag var över, men som både A och Ging sa: "Vi satt inte förgäves - vi har lärt oss nåt. Gör ingenting förrän både mark och hus varit i samma persons ägo i minst fem år".
.jpg)
