torsdag, februari 28, 2008

Resplaner

Nu har jag så mycket resplaner i huvudet att jag blir förvirrad! På Thai-kontoret i förmiddags utbrast jag: Darling - vi är hemma om tre veckor! Det var liiiite fel, glömde bort mars månad. Vi kommer hem till Sverige 11 april!

Innan dess ska jag resa här i landet. Först ska Ging, jag och Anders åka till Phi Phi och partaja med musikerkompisar på tisdag. Varken Ging eller Anders har varit till Phi Phi. Anders tyckte att vi kunde hyra moppar när vi var där. Han såg nästan ut att vilja ändra sina resplaner när jag berättade att det inte finns några vägar att köra på :-)

Killarna åker hem dagen efter och jag drar ut i övärlden i två veckor. Det viktigaste i packningen har jag redan lagt fram, åksjuke-armband och ficklampa.

Taksin har landat


Då var han hemma igen, Thailands mest hatade och mest älskade man; Taksin Shinawatra. Kvart i tio kom han med Thai Airways plan från Hong Kong. På flygplatsen och vägen ut dit står enormt mycket folk. De flesta hälsar honom välkommen hem men det finns även de som demonstrerar mot honom. TV sänder direkt från flygplatsen.

Den den thailändska entreprenörsandan märks tydligt, det finns redan t-shirts att köpa prydda med Taksins leende nuna. Något jag inte gillar är att det finns munkar utanför flygplatsen som också bär pro-Taksin-skyltar - dom tycker jag borde hålla sig opolitiska!


Taksin togs emot i ett egen VIP-rum på Suvarnabhumi. Mottagningskommitten bestod delvis av poliser, han är arresterad i sin frånvaro. Nu tvivlar jag starkt på att de låser in honom, de tror han tydligen inte själv heller eftersom hans familj bokat in sig på ett av Bangkoks lyxhotell. När detta skrivs har han inte kommit ut ur flygplatsen.

Det ska bli intressant att följa vad som händer. Rättegången och Taksins löfte om att hålla sig opolistisk - klarar han av att inte lägga sig i politiken? Jag tvivlar. Bilden är lånad från Bangkok Post.

Tillägg en timme senare: Oavsett vad man tycker om honom så måste man erkänna
att han är en stor PR-begåvning! Han kysser fosterlandets mark när han kommer ut, han har händelsevis med sig spelare från Manchester City m.m. Han arresterades direkt som väntat. Taksin kommer ut mot borgen blixtsnabbt gissar jag. Detta är militärens absoluta skräckscenario - de lyckades inte vända folket mot Taksin - de skapade istället en halvgud. Vilket misslyckande för militären!

onsdag, februari 27, 2008

Dubbel sjuka är inte dubbel glädje

Det har inte blivit mycket bloggat på sista tiden, det har mest blivit host, fnys och fräs. Därav bilden, har stundom känt mig som en död torsk! Tyvärr har jag även smittat Ging så nu hostar vi i stereo här hemma!

Nu har vi fått nya, starka mediciner - halva köksbordet är belamrat med piller. Fast det är ovanligt tråkiga piller, inga glada färger alls! Nu gäller det att medicineringen tar, för på tisdag åker jag ut i Trangs övärld och blir borta i två veckor. Med andra ord blir det väldigt sporadiskt bloggande även framöver.

Hundarna mår i alla fall bra!

lördag, februari 23, 2008

Huvva va’ kallt det blev!

För några dagar sedan (direkt efter att jag skrev förra inlägget) insjuknade jag hastigt i feber, frossa och en helv# huvudvärk. Inge’ kul alls.

Nu går jag på starka mediciner och mår betydligt bättre även om jag varit mer på alerten...

Ute skiner solen som vanligt och inne måste jag nu jobba rätt instensivt, förlorade en massa dyrbar arbetstid när jag låg och skakade under täcket!

Ha en trevlig helg och hoppas Du mår finfint!

torsdag, februari 21, 2008

Nang Thong Beach, Khao Lak

Det här är Nang Thong Beach i Khao Lak. Stranden har blivit otroligt populärt, därmed mindre fridfull. Men som du ser finns fortfarande plats på stranden. I Nang Thong finns numer en massa tyskar som beter sig som... hmmm... tja.... tyskar!

Dom lägger ut handdukar på solstolarna vid hotellen i gryningen! Min mor lyckades hitta en, inte reserverad solstol och låg där och njöt när en tysk tant kom: " My chair!" sa tyskan och pekade på solstolen. "Nähäru" sa min mor, "det är min". Varefter tyskan började gräva i min mors saker för att se om hennes grejer låg under! Men tanten hade tagit fel, det var inte hennes stol. Tyskan bad inte om ursäkt - hon muttrande ilsket och gick vidare.

onsdag, februari 20, 2008

Tsunami-varning idag

Då jag förstått att tsunamin-varningen som gick ut idag på Phuket och fem andra provinser skrämt slag på halva Sverige vill jag bara säga att här märktes det knappt.

Jordbävningen som kom upp i 7.6 på Richterskalan inträffade vid Simeulue, väster om Sumatra. De sägs att man kunde känna jordbävningen på Phuket,
vi märkte inget. Nai Harn evakuerades inte men man satte sig i beredskap ifall det skulle komma efterskalv. Nu vid halv fem idag lyftes varningen - läget är lugnt!

Vill tillägga att min rapport handlar om södra Phuket, uppe i Kamala var paniken tydligen stor och folk skrek och sprang om vartannat. Kamala är den plats på Phuket som drabbades hårdast av tsunamin 2004 så där finns väl förmodligen den största rädslan också.

Nöd-Nät

Ging har tänkt till och byggt en nödgrind. Mike och Jack är lite konfunderade, men verkar acceptera lösningen. Om du inte förstår detta inlägg, läs mitt förra!

Hundmördare

I går natt, hemma på Phuket kom en herrelös, vänlig och tystlåten tik in på vår gård. Hon gick aldrig ut.

Hon hade bjudits på förgiftad mat av någon av våra grannar. Hon dog här i sällskap med sina hundkompisar Jack och Mike. Buddhan i Wat Pho representerar min önskan om att fler människor uppförde sig som SANNA buddhister in i hjärteroten! Våra grannar är en blandad skara, så jag vet inte om det är en buddhist, muslim eller kristen som utdelat den dödande maten. Jag vet dock vad jag och Ging tycker om personen i fråga - men det lämpar sig inte i tryck!


Ledsen blir man, vår mur är inte klar - så orolig för Mike och Jack blir man också!

torsdag, februari 14, 2008

Tillbaka till Bangkok

I morgon åker mor Gunbritt hem till Sverige efter tre veckor hos oss. Oj va fort det gått. Känns som vi alldeles nyss körde upp för att hämta henne!

Jag följer med henne till Bangkok, den här gången flyger vi så vi slipper komma vilse.
Ging stannar hemma, jag ska ut och roa mig på egen hand i storsta’n. Passar jag på att lyxa till det och bor på Prathumwan Princess! Det är jättefint och har ett superläge, det ligger i anslutning MBK - har till och med egen ingång till varuhuset. Undrar om jag ska packa bikini? Dom har pool också - ooh, va jag känner mig lyxig just nu ;-)

Vi ses och hörs under nästa vecka. Ha en riktigt trevlig helg varhelst i världen du är!

tisdag, februari 12, 2008

Strandfynd

Är det här "blomman för dagen" i Sverige? I Khao Lak växer dom hejvilt och stränderna har rosa inramning längs med hela kusten - sååå fint!

måndag, februari 11, 2008

Nu stänger vi in oss!

Mike och Jack springer runt i närområdet hela nätterna, dom leker så intensivt att dom helst vill sova dagtid. Undrar om dom fattat vad som är på gång... snart är det slut på friheten - vi bygger mur!

Det ska bli skönt att slippa oroa sig för att hundarna ska bli påkörda. Det ska även bli skönt att kunna sitta och fundera alldeles solokvist utan att det kommer in någon som vill ha bidrag till ditten och datten eller någon som vill sälja nåt. Fridfullhet satsar vi på!

Den här bilden av Mike och Jack är rätt talande. Mike är lugn, snäll och gillar att vila och gosa. Jack sitter sällan still och kräver enormt mycket uppmärksamhet. Får han inte det springer han till grannen och stjäl påsar, plastslevar och annat skoj . Blir det alltför tråkigt jagar han sin egen svans!

torsdag, februari 07, 2008

Bland kokosnötter och torkad fisk

När det finns mer torkad fisk än glass är man på ett ställe där det finns fler thailändare än utlänningar. Så är det i Ban Krut! Gunbritt och Ging spenderade ett antal dagar i lugn och ro där.

Själv for jag runt som ett jehu på moppe för att kolla läget. Jag släpade med sällskapet på vissa utflykter. Ging är ovärderlig när det gäller att hitta information, han översätter skyltar och frågar om saker åt mig.


Vi var bland annat upp till jättebuddhan och templet på berget. Båda är väl värda besök. I templet - där det är fotograferingsförbud - finns moderna muralmålningar. Här fanns Loy Kratong-firande, thaimassage och byliv. En målning avbildade en enorma folkmassor som bar på banderoller med texten: Länge leve kungen på thailändska, kinesiska och engelska!

På berget passade Ging på att slå på klockan för framtida tur. Kanske därför vi inte körde vilse mer på semestern? Fast det är klart, han körde vilse på egen hand några dagar senare...

Ban Krut är mest kokosnötter, fiskebåtar, byliv och långa oexploaterade stränder. För den som vill strosa runt, läsa böcker och komma ner i takt rekommenderas det varmt! Så här ser det faktiskt ut - det finns knappt nåt folk på stranden! Dessutom är lokalbefolkningen ännu inte trötta på oss västerlänningar, vinkar när du kommer på moppe och blir imponerad bara du kan säga skål på thai!

tisdag, februari 05, 2008

Har du lyssnat på Karlavagnen på P4?

Fick meddelande från en forum-kompis som säger att någon ringt in till programmet Karlavagnen igår 4 februari och skickat en hälsning till: Malee och Ging, som innehavare av Phukets minsta lägenhetshotell och en trummis i ett hårdrocksband. Man hälsade att de var ett väldigt trevligt par på Phuket.

Vem är du radio-hälsaren? Vem du än är - TACK! God Natt från oss på Phuket!

måndag, februari 04, 2008

Ban Krut, balsam för själen

Vi blev alla väldigt förtjusta i Ban Krut. Vi behövde nog den vilsamma stämningen efter thrillern med bilen. Visserligen hade vädret kunnat vara bättre och visst hade det varit trevligt om vårt badrum inte blivit en inomhuspool sista dagen. Men förutom det var Ban Krut-vistelsen tacknämligt befriat från missöden!

Mer om Ban Krut en annan dag, vi lever i nutid också - inte bara i förfluten semestertid! Nu måste jag hoppa in i duschen för jag, Ging, mor och hennes kusin Lasse ska iväg och äta middag vid strandkanten med A och hans fru Daa om en halvtimme!

söndag, februari 03, 2008

En lång natts färd mot dag

Gryningen och vi kom samtidigt till Ban Krut. Vi åkte inte direkt efter kyckling-middagen, vi åkte natten efter! Precis som dagen innan fortsatte verkmästaren att ringa och säga: "ojojoj va svårt det var, vi behöver en liiiiten stund till på oss, men vi är nästan klara!" varje timme.

Till lunch åkte styvsystern till verkstaden och satte sig där för att stressa dom, det funge
rade inte. Sen blev allt ett tappa-ansiktet-fall. Den som rekommenderat stället tappade ansiktet. Det var en släkting som samlade på klassiska bilar som tyckte dom var duktiga. Vår Max är inte klassisk!

Verkmästaren tappade ansiktet eftersom han egentligen inte kunde med moderna bilar och körde en thai... han började säga att vår bil hade fel både här och där och det var inte hans fel att det tog tid. Det var inget fel på bilen förutom en koppling som behövdes justeras - åtminstone inte förrän Max rullade in till verksta’n!

Ging, Gunbritt och jag bara suckade, åt nudlar och väntade. Vid midnatt ringde de och sa; nu kan ni komma - snart klar! Vi rullade iväg klockan ett på natten. Under resan söderut märkte vi att de kapat vattenledningen till vindrutetorkarna, hastighetsmätaren var död och en del av inredningen vid förarsätet glappade - där fattades en skruv.

Verkmästaren behövde nog skruven - han hade definitivt en lös! Håhåjaja - när vi väl kom till Ban Krut och vårt hotell, fnittrade tjejen och sa’: Smaklig måltid, ni kommer precis till frukost!

lördag, februari 02, 2008

Tänt va’re här - pass upp för kycklingarna!

Vi har fått låna en BMW, en riktig klassiker, säger Ging när jag och Gunbritt vaknar. Varför då undrar vi. Verksta’n har fått problem, de behöver lite extra tid för att justera kopplingen förklarar käre maken.

Det gör inget, vi ska åka till Ban Krut nästa morgon. Men verkmästaren är irriterande - han ringer varje timme och säger "ojojoj va svårt det var, vi behöver en liiiiten stund till på oss, men vi är nästan klara!" Men dom blir aldrig riktig klara - bara nästan!

Vi åker i den lånade BMW:n från tidigt 60-tal till familjesammankomsten på Suan Arhan Kratorn, restaurangen där man kastar grillade, brinnande kycklingar. Det blir min mors första möte med min mans släkt. Språkproblemen klaras av på rationellt sätt. Gunbritt pratar engelska uppblandat med svenska och Gings far pratar thailändska. Jag hoppas du tycker om Thailand säger Gings far - Oh ja, säger mor Gunbritt, din son är så lik dig!

Kvällen flöt på, alla åt och drack av hjärtats lust. Fast jag blev lite putt - vi fick betala extra till kastaren och cyklisten. Tydligen kastas bara brinnande kycklingar kostnadsfritt under fredagar och lördagar! Hur som helst hade vi en livad och lyckad afton med släkt, vänner, god mat och whisky.

Men bilen lyste fortfarande med sin frånvaro! Verkmästaren började gå oss på nerverna. Han ringer under kvällen "ojojoj, - det här är svårt - kan vi behålla bilen till i morgon bitti?" Vi gick och lade oss med en lätt oro, skulle vi komma iväg? Vi började tvivla - och det gjorde vi rätt i. Verkmästaren visade sig vara en fantastisk mekaniker, men inte på nya moderna bilar. Fortsättning följer...