I ensamt majestät i södra Ban Krut finns en liten hydda på stranden, det är Hopi Bar. Ägaren och hans medhjälpare har skapat baren utifrån sina huvuden och med minimal budget. Thailändare i gemen är rätt lika Kajsa Warg - man tager vad man haver. Dessa killar hade absolut en Warg-gen; Stockar blev barstolar, billiga trådar virades runt spik och blev till en läcker scen. Av tomma burkar, glasstavar och platsbyttor skapade dom belysning. Eldragningen skulle nog få underkänt av säkerhetsmedvetna - men mysfaktorn är hög.
När Ging började prata med ägaren visade det sig att dom haft parallella liv. Dom hade en mängd gemensamma kompisar men aldrig träffats och aldrig hört talas om varandra. Båda kommer från Bangkok. När Ging flyttade till Pattaya, gjorde även denne kille det. När Ging sen flyttade till Samui flyttade killen också dit. Världen är liten även i Thailand!
Trots att trädet Lantom var sanslöst vackert ville ingen thailändare plantera det. Trädets namn var lika sanslöst negativt som trädet var vackert. Lantom betyder ungefär "ofantligt stor sorg". Ingen ville ha det hemma på gårdsplanen!
En av de thailändska prinsessorna tyckte att det var synd, hon tyckte blommorna var underbara. Prinsessan tog tag i saken och såg till att trädet fick ett nytt, mer positivt namn. Det fungerade. Leelavadee, som trädet nu heter, sprider sin glans överallt i landet - till prinsessans och många andras stora glädje. Tyvärr har jag glömt vad trädets namn betyder på thai, vet bara att det är nåt bra. Du som vet - kommentera gärna, tack på förhand! Tillägg: Bloggarkompisen Siam Nilsson visste vad namnet betyder, kolla kommentarerna för förklaring.
Ging berättade den blomstrande historien på väg till Ban Kruts vackra tempel för där inramar namnbytar-trädet hela vägen upp.
Svenskar kallar Leelavadee för; Plumeria, Frangipani eller Västindisk jasmin.
"Jag tycker ni utlänningar ler så vackert! Dom pratar om Thailand som det leende landet men här måste vi alltid läsa mellan raderna och tolka alla leenden. När utlänningar ler vet jag att dom är glada, era leenden är mycket trevligare och mycket ärligare!"
Citatet kommer från denne man som jobbar på Hopi Bar - ett supertrevligt ställe på södra delen av Ban Kruts strand. Dit ska ni gå och avnjuta iskall öl i solnedgången, såååå mysigt!
Här på Phuket ler vi stort, thailändare som utlänningar. Kanske mest turisterna, för ingen kan klaga på vädret. Solen gassar från klarblå himmel. Baddags!
Jag och min mage är mycket tacksamma för att vi(!) är gifta med Ging. Jag får äta så mycket gott som jag aldrig skulle hittat utan honom. När vi var i Ban Krut tyckte Ging vi skulle ha lite koreansk barbeque. Vi for iväg på matexpedition till Bang Saphan för där finns ett område med flera såna restauranger. Ingen har västerländsk skylt.
På den restaurang vi valde satt många ungdomar i skoluniform, koreansk barbeque är väldigt populärt bland studenter. Man får umgås länge medan man tillagar maten och det är billigt, mycket billigt. Vi fick in skålar och tallrikar med grönsaker, kyckling, bläckfisk, nötkött, nudlar och starka såser. På borden finns grill inbyggd, personalen kom med glödande kol och Ging satte igång att grilla. Jag åberopade min okunskap och satt, lat som jag är, och tittade på.
Det var gudomligt gott och ett väldigt trevligt sätt att inta en lång lunch. När notan kom blev jag rejält förvånad. Hela kalaset kostade 120 baht. Vi hade, förutom all mat, druckit 3 Coca-cola och avslutat med en skopa vaniljglass!
En vilsam bild från Ban Krut får visa hur det inte är hos oss. Det ketchupflaske-läge, tur vi vilade mycket under semestern. På eftermiddagen kommer ett gäng byggare som ska slå ut badrummet i Malee Gardens familjehus, det vill säga där jag jobbar. Vi startar idag för kontoret flyttas på söndag. Precis nu ska jag till min datatekniker och be honom kolla ledningarna i nya huset innan jag packar ihop mina datorer. På grund av min erfarenhet av telefonbolaget TOT förväntar jag mig inte att det ska fungera automatiskt. Och ikväll öppnar Roberts Pub. Vet inte om jag hinner åka in, men premiärkvällar är alltid kul så jag ska försöka!
Allt flyter på bra så det är roligt nu. Jag får flytta hem mina datorer. Ging kommer att spela på min favoritpub i vinter och ombyggnationen av huset sätter igång.
Det blev finare än tänkt, vi fick ta superior-rum. Det är nämligen ovanligt mycket folk där, det pågår en konferens på Baan Grood Arcadia Resort & Spa fram till och med 26 september och konferensen har bokat alla standardrum. Vi åker väldigt tidigt på onsdag morgon så nu blir det ännu tystare här hos Ging & Malee. Andra bloggar när de är ute och reser - jag gör tvärsom - då tar jag bloggsemester. Men tänk så mycket jag ska ha att skriva om när vi är tillbaka på plats.
Vi ses igen i slutet av september, nu måste jag jobba färdigt det sista och sedan börja leta kameraladdare, batterier och annat ditt och datt som är utspritt över två hus. Ja, jag jobbar fortfarande i vårt gamla hus. Bara att slippa irritera sig över telefonbolaget som aldrig kommer ska bli skönt!
Igår ringde dom från Bangkok - Ging tillfrågades om han ville spela 19 september på en konsert med Olarn Project. Okej, sa han - så nu sitter jag här och försöker få ihop min arbetslista. Vi skulle vilja ta lite extra ledigt och vila lite på hemvägen. Vi får se hur tiden räcker till men vi hoppas kunna spendera några dagar i Ban Krut. Både Ging & jag är väldigt förtjusta i den lilla semsterorten söder om Hua Hin.
Det senaste året har våra semesterplaner grusats om och om igen. Det har varit sjukdomar, tidsbrist och allt möjligt annat som ställt till det. Men när Ging är inbokad på spelning så vet vi att vi i alla fall kommer iväg! Om det så bara blir till Bangkok i ett par dagar så är det en resa. Jag gillar att resa!
I Bangkok bor vi förmodligen hemma hos någon släkt. Men i Ban Krut har jag siktat in mig på Baan Grood Arcadia Resort & Spa. Visst ser det väl läckert ut!? Jag vill - jag vill - jag vill!
Min bok "Resa i Thailand - en guide till landet och kulturen" utkommer i en andra, omarbetad och utökad utgåva under oktober. Boken är klar, vi bara väntar på att den ska komma från tryckeriet! I denna upplaga står det Britt-Marie Bergman Saengkhamchu på omslaget - när Ging och jag gifte oss hade första upplagan redan gått i press så på den boken står det bara Britt-Marie Bergman ;-)
I och med att boken kommer i en andra upplaga tyckte jag det var passande om även hemsidan kom i en omarbetad och reviderad upplaga. Där finns mycket extra-info, bland annat en otrolig massa bonusbilder. Det finns hundratals bilder från de nya områden jag skriver om; Ban Krut, Koh Kho Khao och Trangs ljuvliga öar; Koh Ngai, Koh Muk, Koh Kradan, Koh Libong och Koh Sukorn. Hoppas ni kommer att gilla min nya bok och min nya bok!
Fick precis besked om att "Resa i Thailand" (första upplagan) lånats på bibliotek 4 191 gånger från oktober 2006 till december 2007! Wow - det var roliga siffror!
Undrar om dom har trängselskatt i Ban Krut? Hamnen ligger nedanför det läckra templet på berget, stanna till och kolla på alla fina båtar om du är i närheten.
Vi funderar en del på Svergie nu. Vad ska vi ta med hem? Det är dags att börja shoppa torkade chilifrukter, kroppsvårdsprodukter och annat. Känns som jag behöver(!) några par skor och en ny handväska också.
Första april kommer Ging far och styvmor ner från Bangkok - det är första gången de hälsar på hos oss. Det är även första gången de beöker Phuket och första gången de flyger - dom är väldigt förväntansfulla och lite nervösa för att flyga. Gings far kommer att vara husvakt åt oss under sommaren. Jag hoppas och tror att han kommer att trivas mycket bra. Ging och han är rätt lika, de ÄR uttrycket Sabai - med andra ord otroligt avslappnade ;-)
Vi blev alla väldigt förtjusta i Ban Krut. Vi behövde nog den vilsamma stämningen efter thrillern med bilen. Visserligen hade vädret kunnat vara bättre och visst hade det varit trevligt om vårt badrum inte blivit en inomhuspool sista dagen. Men förutom det var Ban Krut-vistelsen tacknämligt befriat från missöden!
Mer om Ban Krut en annan dag, vi lever i nutid också - inte bara i förfluten semestertid! Nu måste jag hoppa in i duschen för jag, Ging, mor och hennes kusin Lasse ska iväg och äta middag vid strandkanten med A och hans fru Daa om en halvtimme!
Gryningen och vi kom samtidigt till Ban Krut. Vi åkte inte direkt efter kyckling-middagen, vi åkte natten efter! Precis som dagen innan fortsatte verkmästaren att ringa och säga: "ojojoj va svårt det var, vi behöver en liiiiten stund till på oss, men vi är nästan klara!" varje timme.
Till lunch åkte styvsystern till verkstaden och satte sig där för att stressa dom, det fungerade inte. Sen blev allt ett tappa-ansiktet-fall. Den som rekommenderat stället tappade ansiktet. Det var en släkting som samlade på klassiska bilar som tyckte dom var duktiga. Vår Max är inte klassisk!
Verkmästaren tappade ansiktet eftersom han egentligen inte kunde med moderna bilar och körde en thai... han började säga att vår bil hade fel både här och där och det var inte hans fel att det tog tid. Det var inget fel på bilen förutom en koppling som behövdes justeras - åtminstone inte förrän Max rullade in till verksta’n!
Ging, Gunbritt och jag bara suckade, åt nudlar och väntade. Vid midnatt ringde de och sa; nu kan ni komma - snart klar! Vi rullade iväg klockan ett på natten. Under resan söderut märkte vi att de kapat vattenledningen till vindrutetorkarna, hastighetsmätaren var död och en del av inredningen vid förarsätet glappade - där fattades en skruv.
Verkmästaren behövde nog skruven - han hade definitivt en lös! Håhåjaja - när vi väl kom till Ban Krut och vårt hotell, fnittrade tjejen och sa’: Smaklig måltid, ni kommer precis till frukost!
