I ensamt majestät i södra Ban Krut finns en liten hydda på stranden, det är Hopi Bar. Ägaren och hans medhjälpare har skapat baren utifrån sina huvuden och med minimal budget. Thailändare i gemen är rätt lika Kajsa Warg - man tager vad man haver. Dessa killar hade absolut en Warg-gen; Stockar blev barstolar, billiga trådar virades runt spik och blev till en läcker scen. Av tomma burkar, glasstavar och platsbyttor skapade dom belysning. Eldragningen skulle nog få underkänt av säkerhetsmedvetna - men mysfaktorn är hög.
När Ging började prata med ägaren visade det sig att dom haft parallella liv. Dom hade en mängd gemensamma kompisar men aldrig träffats och aldrig hört talas om varandra. Båda kommer från Bangkok. När Ging flyttade till Pattaya, gjorde även denne kille det. När Ging sen flyttade till Samui flyttade killen också dit. Världen är liten även i Thailand!
Ska skrapa trisslott. Få se om jag kan göra ett besök. Ser mysigt ut. Kram
SvaraRaderaVad fantastiskt. Det är ju så man börjar undra om det var meningen att de slutligen skulle träffas....?
SvaraRaderaDom är fantastiska Thaifolket, att hitta lösningar med små medel, man förstår varför dom aldrig slänger något, allt går att använda igen.
SvaraRaderaJag har mera västerländska
lösningar, inget är sig likt i huset eller utanför, inget duger åt farangen, hantverkaren fullkomligt bor här, inget törs man göra själv, då är "visat" i fara.(har ni spotlights med dimmer och fläkt med reostat på altanen)
Ging och du har ju också setts förut och så möttes ni igen och blev ett par.(eller hur var det?)
Nästan precis så där såg det ut på Nai Harn när jag var där, då för längesedan.
SvaraRaderaDet är kanon att ha en Warg-gen och som sagt, det ser riktigt mysigt ut!
SvaraRaderaVärlden är allt bra liten.
http://www.swe-thaiparadise.blogspot.com/
Ännu större anledning att åka dit, alltså enkelheten.
SvaraRaderaKram
Brita, du skulle älska det!
SvaraRaderaLotta, dom var båda lika förvånade när dom upptäckte vän efter vän som dom hae gemensamt. Det är fantastiskt.
Pelle, är du i byggtagen?! Visst är det kul... och lite jobbigt. Näää vi har inge fläkt med reostat på altanen, jav vet inte ens vad reostat är! Men jag har rostad fläkt i uterummet, går det lika bra tro;-)
Lycka till med byggplanerna!
Matilda; barhyddor ser ofta ur ungefär nästan så här ;-) Men på Nai Harn? När?
Stina, Warg-gener är underskattade jag blir så imponerade av fantasin. Jag skulle inte komma på att ta en plastbytta och göra lampa av den!
Rakel, ni måste hälsa på dom.Ni kan sitta där och vifta på tårna med kalla öl en hel dag/kväll/natt;-)
Jag är inte helt säker om det heter så, "reostat" men steglös hastighet, samma som med lyset "dimmer" steglös ljusstyrka.
SvaraRaderaHär skall allt vara steglöst.
Har du fläktrost och brödrost här blir allting "rost"!
Visst träffade ni innan ni träffades
och fick chans på varandra.
Jag var i Phuket i nästan tre månader mellan February och April 1981 och flyttade från strand till strand. På Nai Harn stannade jag kanske i ett par veckor, och det fanns inte ens riktiga toaletter! Man fick ta en spade efter solnedgången och gå längs stranden, bort från belysning (vilket inte var svårt), och gräva sig en grop. Det kanske fanns... ja, en fem turister MAX på Nai Harn då jag var där. Bungalowsen hade inte riktiga golv heller, så där kunde man gräva en grop i sanden och nödkissa om man vaknade mitt i natten. Att gå ut mitt i natten var inte att tänka på, unga grabbgäng kom ner från "bergen" och ställde till fuffens om man inte aktade sig.
SvaraRaderaPelle Steglös, Aha då gick ljuset upp - steglöst - i huvudet!
SvaraRaderaVi träffades inte innan vi träffades. Men vi upptäckte att vi varit på samma ställe ett par år innan vi träffades, dock utan att mötas. Fast jag måste hört honom utan att märkt det å inte såg jag honom heller.
Matilda, det var exotiskt! Visste inte ens att vi haft bungalower på stranden i Nai Harn. Jaså, det fanns grabbgäng redan då. Det har vi problem med då och då numer också. Gäng från Phuket eller Rawai som ä ute om j-vlas på nätterna. Du skulle inte känna igen Nai Harn idag!
Jag har kanske gamla foton någonstans, det vore ju kul om jag kan hitta dem och lägga ut på bloggen, så får du se. Men var har jag lagt dem?
SvaraRaderaJodå, det var stora problem med kriminalitet på alla stränder. Rawai bodde jag inte på då, för den stranden var inte så badvänligt, användes mest till fiske och hade väldigt smal strandremsa, men fina bungalows hade de.
Kata bodde jag också på, och där fanns det lite bättre boende, men samma där, man fick vara så rädd för gängen, om man gick för långt ut till mitten av stranden - det vara bara bebyggt i varsin ände, så kom de direkt och skulle prata och sälja en saker, på ett kusligt sätt. Jag är inte rädd av mig i vanliga fall, men det fanns många kulhål efter maskinegevär på bussarna då. Ja, kära nån, det var verkligen längesedan!
Jag har så ofta tänkt att jag vill åka tillbaka, så jag kanske bokar in mig på ett av era rum endera dagen, när jag får tummen ur och åker till Sverige. Det ligger ju på vägen, liksom.
Jag trivdes ändå verkligen på Phuket då. Det var väldigt nära att jag blev kvar. (nu får du läsa mellan raderna, ha ha)
Vilka coola lampor! Dit ska vi åka när vi kommer ner nästa gång i mars 2009.
SvaraRaderamatilda, deet skulle vara kul att se bilderna! Det var alltså vilda västern på Phuket förr i tiden?! Ovanligt att det blir lugnare när ställen exploateras men det verkar vara så här.
SvaraRaderaKlart du ska komma och hälsa på. Kanske han som nästan fick dig att stanna finns kvar ;-)
Annika, wow - du har en tidsmaskin!! ;-) Näää skämt åsida, klart du ska hälsa på grabbarna på Hopi i mars.
Ojsan, jag menade förstås 2010, tänk så det kan bli när man snubblar över tangenterna, ha, ha!
SvaraRadera