I Thailand förekommer en viss sorts handel som jag inte blir klok på. Den ensidiga. Längs med vägarna finns enkla stånd där man säljer en enda sak. Det kan vara ananas, kokosnötter eller konstiga ägg. På bilden säljer dom, liksom minst 30 andra, salt söder om Bangkok. I norra Thailand finns en halvmil med stånd som enbart säljer vattenmeloner och längs med en annan väg i norr lika många stånd med jordgubbar. Om det bara fanns ett fåtal stånd vid vägen med detta ensidiga utbud skulle jag fatta tanken. Men det är minst ett 20-tal och ofta uppemot 50 stånd med samma sak kilometer efter kilometer längs med en väg. Man tycker att det kanske vore bättre om dom samarbetade och inte behövde ha personal som satt vid vägen dagarna i ända. Men vad vet jag? Det kanske är kul att sitta där i stekande sol dag ut och dag in?
Ja det är märkligt. Inte ofta man ser folk stanna där heller?
SvaraRaderaInte för att jag kollar så noga efter 30 saltsäljare :)
Efter att ha läst din blogg (har inte gjort det på någon dag) så ser jag nu fram emot att fylla femtio. Då skall jag naturligtvis åka till Thailand och fira min födelsedag. Tack för iden =)
SvaraRaderaDet är samma fenomen på stranden, där vi tillbringar mycket tid.
SvaraRaderaMånga säljare ha samma grejer.
En "reflektion" jag har, det är: "följa John", enklare än att pröva nytt.
En Lady sa, nu frågar ryssarna efter bälten, väskor, plånböcker, i skinn, då satsar alla på det! Ja vad vet jag, Thailand!
Långtygg, märkligt är ordet! Och med så mycket salt efter vägarna kan man undra varför det ofta inte finns salt på restauranger...
SvaraRaderaÅsa, självklart - jag med kanske ;-)
Pelle, din reflex glimmar. Följa John är favoritleken i Thailand ;-)
Där har du företagsidén, sälj saltet till restaurangerna!
SvaraRaderaSame same but different, det var det stående uttrycket vietnameserna alltid sa då jag reste runt där 2002. Det var så sant så! Eftersom de inte kunde förklara skillnaden på engelska!
Katarina, restaurangerna vill inte ha nåt salt...inte de inhemska iaf ;-)
SvaraRaderaJaså "Same same but different" används i Vietnam också? Det är ett stående uttryck här. Det kanske kommer från amerikanarna och vietnamkriget från början?