Thailändskt maktmissbruk

När Ging och jag bestämde oss för att gifta oss behövdes lite papper. Här följer den osannolika, men fullständigt sanningsenliga redogörelsen om vad som utspelade sig på kommunkontoret en het dag i april:

Ging: God dag, jag har två ärenden. Ett: jag vill skriva mig på Phuket då jag bor här. Jag är registrerad i Bangkok sen tidigare. Två: jag behöver ett personbevis där det framgår att jag är ogift - jag och min fästmö tänker gifta oss i Sverige.
Kontorist: Javisst, jag stämplar in dig här i husboken. Sådär, nu bor du på Phuket. Sen ville du ha personbevis - det kan jag inte ge dig.
Ging: Förlåt?!
Kontorist: Eftersom du just flyttat kan jag inte ge dig ett personbevis. Du måste ha bott här i sex månader innan jag kan utfärda sånt. Du kan höra med Bangkok där du var skriven innan - men du har ju flyttat så det går nog inte.
Ging: Men snälla nån, du flyttade mig NU. Varför informerade du inte om personbeviset innan du flyttade mig?
Kontorist: Du sa’ flytta mig till Phuket först! Jag kan inget göra, Varsågod nästa!

Ging ringer i förtvivlan sin släkt i Bangkok som i sin tur besöker huvudkontoret för dylika förfrågningar. Därefter skickas Ging tillbaka till kommunkontoret med uppmaningen: tala med fru X och hälsa från mig, herr Y i Bangkok. Damen i fråga är kontoristens totala motsats. Hon gratulerar oss till vårt förestående giftermål och beklagar att vi råkade ut för den dam vi gjorde. Kontoristen i fråga gillar makt - framförallt att missbruka den!

Fru X löste problemet galant, hon och vår byhövding i Ban Sayoarn garanterade Gings civilstånd och därmed fick vi de papper vi behövde. Nu ska vi registrera vårt äktenskap i Thailand och var till samma kontor för att kolla vilka papper som behövs. Tack och lov jobbade fru X, hade skräcködlan från i våras varit där hade jag vänt på klacken och gått ut igen.

Är inte orkidéerna fina? Det är ett urval av de som hänger i vårt träd. Tyckte det behövdes lite blomsterfägring för att lätta upp berättelsen om elaka kontoristen.