En del kompisar är starkare än andra - och Kjell är starkast! Han sprang S:t Eriksloppet igår och avverkade sträckan på den imponerande tiden två timmar och två minuter. Att över huvud taget orka springa 21 km är otroligt tycker jag - förresten, att över huvud taget komma på idén att springa en halvmara är rätt otroligt!Vi latmaskar som spenderade kvällen med att äta och dricka istället för att motionera applåderar och ropar BRAVO!
Kjell kom hem till oss innan loppet för att få hjälp med nummerlappen. Ni ser va’ otroligt glad han blir när han upptäcker att han fått en inbjudan att springa Tjejmilen också!
Hälsa Kjell och gratulera, själv tillhör jag skaran som sitter still och imponeras.
SvaraRaderaFattar inte riktigt vitsen med det där, att springa för springandets skull.
SvaraRaderaSpringer, det gör man helst inte, men i nödfall kan man göra det till bussen och sånt.
Jag fattar vitsen, för det är skönt att ha god kondition (har jag hört)... men är för lat att utföra själva springandet och springer inte ens efter bussen - jag tar nästa ;-)
SvaraRaderaSkönt??
SvaraRaderaLivet ska inte vara skönt. Dukha.
Det är inte nyttigt med kondition. Hjärtat slår bara ett visst antal slag under sin livstid. Att hålla på att slösa bort dessa slag på löpning... nej, det vill jag inte.
Så kan man ju också se på saken. Det betyder att jag äntligen lärt känna en människa som är mer motions-lat än mig själv ;-)
SvaraRaderaKanske det.
SvaraRaderaJag hade en vilopuls på 62 senast jag kollade för någon månad sedan.
Det innebär att mina hjärtslag kommer att räcka till ungefär 97 års ålder.
Skulle jag helt plöstligt börja springa två, tre gången i veckan i jakt på kondition, då skulle jag ju säkert komma upp i en puls på 120-130 under en timme.
Det innebär ju att mina slag bara skulle räcka till kanske 83.
Det vill jag ju inte. För jag tror inte min vilopuls skulle sjunka så pass att det skulle utjämna den höga löparpulsen.
Nä du, jag förblir i min soffa.