Tog ledigt idag. Jag skulle åkt till Khao Lak, men den resan har det gått troll i. Vår bil står på verksta’n och jag börjar undra om det är bilen eller verksta’n som krånglar!
När det inte blev någon tur till kärestan fick det bli en tur till stranden istället. Utrustad med bok och strandmatta satte jag av till lillstranden. Installerade mig under det stora skuggande trädet och försjönk i meditativ dvala.
Inom en timme var det mer folk på stranden än jag någonsin sett förr, hade förbisett att det är skollov. Thailändare på utflykt är ofta väldigt högljudda, och glada barn oavsett nationalitet tjoar rätt mycket när de badar. Jag for vidare till Yanoi, men det var lika mycket folk där - fast dom var blekare och pratade italienska och svenska.
Körde över berget ner till Nai Harn, men väl där insåg jag att nu var det så stekhett att jag inte ville vara på stranden längre. Jag åkte hem till mitt luftkonditionerade hus och läste en bok istället!
I morgon åker vi ett helt gäng upp till Khao Lak för att festa av Ging på Happy Snapper. Den enda som inte får festa är Ging - han jobbar! Kan tyckas lite taskigt, men han är van :-) Nu är det bara att hålla tummarna för att inte brunnar sinar, bilar går sönder eller att nåt annat händer!
Under dagens utflykt träffade jag på en intressant skylt - vad tror ni att dom hyr ut här? Några förslag?
Guava har skrivit ett intressant bananinlägg och ett minst lika intressant banan-spöke-inlägg. Jag blir lite orolig - har vi farliga bananer här hemma? Kärlekskranka spökflickor kanske väntar bland bladen på att förföra min inte ont anande make?!
Så här ser de mystiska och potentiellt spökande bananerna ut. Nu väntar jag med spänning på bananexperternas utlåtande. Vilken typ av banan är detta?
Kärlek är svårt - både för spöken och geckos. Här smattrar kontaktsökande geckos runt just nu. Dom beter sig som vilka hormonstinna tonåringar som helst. Dansar runt varandra i taket och när de möts blir de så till sig att de faller ner! Två gånger den senaste veckan har förvirrade geckopar nästan ramlat i huvudet på mig. Hur ska dom få till några smågeckos om dom trillar ner hela tiden?
På bilden ser du inledningen till kärleksdansen i taket. jag vet inte hur det gick för dessa två, men förmodligen föll dom ner lite senare!
Nu blir det ordning och reda! Jag har gett upp på mina hobbyträdgårdsmästare och anlitat ett professionellt företag. Det blir mycket dyrare, men kvaliteten ökar lika mycket. Dessa inte bara klipper och rensar, de ger även olika sorts näring till olika sorts blommor och sprutar mot insekter.
Visst tyckte jag själv att det varit lite stökigt. Men att det fanns så mycket att göra här hade jag inte fattat. Just nu kommer jag inte ut från gården eftersom skräphögarna är stora!
Passade på att ge trädgårdsarbetarna två stockar bananer - vi drunknar i bananer! Byggföretaget fick en stock häromdagen, A tog en och sen gav jag bort en stock till ett annat gäng byggnadsarbetare som gick förbi. Nu när dom gödslar, får vi mer bananer då? Hjälp! Under tiden jag skriver detta arbetar sju personer febrilt ute i trädgården. Smyglyssnade lite, det verkar vara en burmesisk arbetsstyrka med en thailländsk arbetsledare.
Måste ut och leta ny trädgårdsmästare. Det är mer än lovligt rufsigt i trädgården nu! Gaa som skött om klippandet den senaste tiden kommer inte när han lovar. För en vecka sen stack han in huvudet och sa: jag kommer i eftermiddag runt klockan fem. Då var klockan sex - tidsförvirringen kunde förmodligen skyllas på ölflaskan han hade i handen. Jag trodde i min enfald att han skulle komma dagen efter - vilket han inte gjorde.
Vi måste i alla fall hitta trädgårdsmästare till Maleé Garden så det är väl lika bra att jag ger upp på Gaa. Synd, jag tycker han är rätt kul - men det är inte roligt när han inte kommer!
Vädret har stabiliserat sig och nu har vi solsken igen. Hos Ging i Khao Lak är det däremot löjligt regnigt. Förra veckan ställdes Khao Lak-utflykt in på grund av torka. Fortsätter det så här kommer nog veckans utflykt att ställas in på grund av regn!
Igår kväll kom ett regnväder som heter duga! Idag är allting fräscht igen, luften är lätt att andas och växterna i trädgården har fått en djupare grön kulör. Nu skiner solen som vanligt över oss.
Jag har sällan sett såna färger på himlen. Strax innan skyfallet startade seglade kolsvarta moln snabbt fram, åskan mullrade i fjärran och ett orange sken färgade allt. Jättehäftigt - det var nästan så man började tro att det var ett UFO som var på väg att landa! Om bilden ser lite konstig ut är det för att jag var tvungen att använda blixt för att få med konstrastrikedomen. Men jag har inte trixat med färgerna, det såg verkligen ut så här!
Ikväll är det stor konsert-fest med massor av band på en bar i Kata. Eventuellt ska A och jag åka in, det beror på tid, ork, lust och väderlek. Vi bestämmer oss senare.
Jag är solokvist i helgen. Vi byter motor i jeepen för vi tänker sälja den, det är lika bra att ha en helt fräsch Jack (jeepens namn) att annonsera ut. Så Ging stannar i Khao Lak för när Jack är klar ska jag åka till Khao Lak för att vara lite ledig. Jag måste åka nästa vecka, det är sista veckan Ging spelar.
Planen är att både bilen och jag ska vara klara framåt tisdag-onsdag. Sen ska Tom, A, Daa och eventuellt Anders komma upp till lördag som är slutfest-kväll på Happy Snapper. Tills dess bjuder jag på en rätt dålig video där Ging jammar med bandet på festen när vi gifte oss. Här är Honky Tonk Woman:
Igår blev jag blötare än blöt! På väg från Phuket stad till Central körde rakt jag rakt in i ett oväder. Som den organiserade människa jag är har jag naturligtvis en regncape under moppesadeln... alla dagar utom igår!
Dagen innan kom det några stänk så jag tog på regncapen när jag gick till bygget. Sen glömde jag att lägga tillbaka den. Regnvädret var hårt - det piskade i ansiktet. Naturligtvis var den väg jag just svängt in på en av de få där det inte ens finns en bar. Det var bara att köra på i blötan.
När jag väl kom dit jag skulle var jag så infernaliskt blöt och kall att det var bara att åka hem! Längtade efter en varm dusch och torra kläder. Väl hemma konstaterade jag att här hade vi bara fått några droppar och att strömmen gått igen - det här året tar alla pris vad gäller strömavbrott. Det var bara att torka sig varm och krypa ner under täcket för att värma upp sig. Jag somnade!
Senare på eftermiddagen gjorde jag ett försök till, hann till en av de ställen jag skulle. Sen kom de svarta molnen seglande igen så jag åkte hem, de var svårshoppat igår! Provar igen senare idag för nu skiner solen som vanligt - får se om den gör det i Phuket stad också.
Stackars A - deras brunn har sinat. Vattenbristen är påtaglig i hela landet och nu står A och Daa också utan vatten. För dom är det extra besvärligt, dom har tvätteri! Nu köper dom en lastbil vatten varje dag för 500 baht - så att tvätta för 40 baht kilot som dom gör, är för tillfället rena Ebberöds bank.
Nu har brunnsborrarna lovat att komma i morgon, så resan till Khao Lak har skjutits upp en vecka. Jag får trösta mig med rambutan, det är så gott! Den här gången ska jag komma ihåg att sätta in dom i kylskåpet. Förra veckan ställde jag en skål på köksbordet, dom är ju snygga också. Dagen efter var dom totalt hoptorkade!
Rambutan torkar lika snabbt som brunnarna sinar i landet!
Visst är han söt den lille trumslagarpojken! Jag och A har döpt honom till mini-Ging. Hittade honom på en trädgårdsbutik när jag letade saker för Maleé Garden. Kunde inte motså den glade sötnosen så trumslagarpojken fick följa med hem.
Snart kommer normalstore Ging hem. De slutar med livemusik på Happy Snapper sista mars. Sen får Ging semester, men det verkar bli en rätt aktiv sådan. Han ska vara med och arrangera och spela på en eller två rock-livemusik-fester i Nai Harn. Dessutom ska han förmodligen spela på songkran (det thailändska nyåret), var finns det olika uppgifter om.
Hur som helst är det hög tid att åka upp en sista pubsväng till Khao Lak. Och det gör vi på torsdag. Vi verkar bli så pass många att vi får ta en minibuss. Kul!
Det har gått troll i de videos jag ska lägga ut från Gings konserter. Mannen som klipper åt mig klippte först fel, sen åkte han till Australien! Jag ger inte upp, men jag lägger det på is. Is vill man gärna lägga sig själv på också - det är fortsatt mycket varmt!
Oh va’ oseriösa vi är nu - och vad kul vi har! Jag, Ging och A åkte till Had Rawai för en stilla middag. Men nya och gamla kompisar tittade förbi och snart var det ett regelrätt kalas.
Till vänster sitter Mister Pan, en lokal festarrangör som under lång tid försökt fått Ging att spela på hans tillställningar. Han hade med sig två unga killar, båda gitarrister. Lockiga Game spelar blues och Hendrix-stil och långhårige Jod spelar mer Dylan-stil. Efter middagen for vi alla till Kata och Mr Pans pub. Grabbarna blev så till sig att dom inte visste vilken fot dom skulle stå på. Dom har vuxit upp med affischer på Ging på väggarna och nu kanske dom skulle få jamma med honom!
Jod och Game började spela och det tog inte många låtar förrän käre maken satt bakom trummorna. Trots att det bara var två gitarrer och trummor lät dom som ett helt band, förvånansvärt bra. Game med elgitarren är bara 21 år, men han är redan otroligt bra - dessutom är han begåvad med scenkarisma! Där tror jag vi har en blivande stjärna!
Välkommen till Laemka, en av Phukets nästan öde stränder. Vill du komma hit måste du veta var stranden ligger. Som du ser är den är inte så välkänd och välbesökt som Patong! Ta Chalongvägen mot Rawai, mitt emot Rawai tempel ligger en liten 7/11, där svänger du in till vänster. Efter ca en kilometer på en urusel väg, kommer du till denne grymme gubbe! Där är det säkrast att åka förbi, varken runda filurer eller tänder verkar vara välkomna?! Om du åkt in där får du gärna tala om för mig vad som hände - jag vågar inte prova:-)
Femtio meter efter elaka gubben parkerar du och går nerför trapporna. Sen är det bara att njuta! Tyvärr har restaurangen som Ging och jag förr satt och filosoferade vid stängt. Men det finns några thailändare som har ett litet stånd med både dryck och mat. Att jag varit på badutflykt idag beror på strömavbrott. Klockan tre blev det tyst och svart överallt i området. Det var bara att inse att det inte gick att jobba. När man inte är otroligt stressad är strömavbrott faktiskt rätt skönt.
För att en thailändare ska få internationellt körkort krävs:
Frankerat kuvert i mellanstorlek försett med hemadress.
Postpengar, 505 baht. Man köper checkar på ett postkontor.
Körkortet + signerad kopia.
ID-kortet + signerad kopia.
Signerad kopia av husboken (Thailands svar på personbevis). Hon ville faktiskt inte se originalboken, men det garanterar jag inte att dom inte vill på annat kontor.
Passet + signerad kopia av sidan med bilden samt signerad kopia på sidan med visumet.
Bild av den sökande i rätt storlek. Här har man små bilder på ID-kort och körkort, större bilder i passet. Till internationellt körkort behövs en extra stor bild - naturligtvis finns det en kiosk strax utanför som fotograferar i rätt storlek.
Tålamod - behöver inte signeras ;-)
Ta bunten av papper till samma kontor man får vanligt körkort på: The Department of Land transport. Sen väntar du. Man kan roa sig med att tjuvkika på andra som ska ta körkort och tittar på den obligatoriska instruktionsfilmen, eller sova. Du ser ju själv va’ kul det är på kontoret... När du väl kommit fram och fått hjälp lämnar du över allt - sen väntar du igen. Men nu kan du göra det hemma. Efter ca en och en halv månad kommer ditt internationella körkort på posten!
När Ging kom hem hade jag en lång lista med saker vi måste göra. Men Ging stressar inte gärna. Han föreslog att vi skulle ge blanka f-n i listan och åka till stranden med en kasse öl istället.
Sagt och gjort, klockan fem på eftermiddagen satt vi och njöt av stillheten på Nai Harn. Ganska snart dök Mr Tom upp, så även Anders. En timme senare kom Kalle och Riki. Klockan fem morgonen efter dansade jag och Ging runt på vårt lokala diskotek - fortfarande i strandkläder!
Under dessa tolv timmar hann vi strandparty, biljardpubs-besök med pizza och rockklubbsvisit med jam och buggning hos Roberts. Vår lista av "måsten" minskade inte, men min stressnivå gick ner och det livet blev betydligt roligare!
Råttfångarna har varit hit och hämtat tio takmarodörer, min telefonlina verkar ha lagat sig själv(?) och A skickade kusinen att betala den försvunna mobilräkningen. Fast Ging är tvungen att komma hem en sväng i morgon för att fixa en del av det vi skulle gjort när vi valde att dansa! Som han säger: man måste välja att ha kul ibland!
I morse kom en kvartett overallslösa råttfångare varav en klättrade in i taket. Strax därpå meddelade dom att råttorna hade inget ätit och dom kommer tillbaka tidigt på måndag. Tror jag det - dom var väl inte hungriga efter att ha satt i sig en halv aircon! Men måndag morgon... min och Gings lediga dag. Puh!
Fick tips av Guava hur jag kunde komma in på You Tube fastän de låst den. Glad i hågen började jag ladda filmsnuttar från Trilogy Rock, återföreningskonserten i Bangkok med Olarn Projekt, The Sun och Hin Lek Fai som Ging spelade på. Vår video kan inte kommunicera med min dator så ett videoföretag klipper åt mig. Men på klippen jag fått var det allt utom det jag skulle ha! Förmodligen hade de inte nollställt räkneverket innan de matade in min film. Puh!
Mitt mobilföretag ringde strax därefter och meddelade att de tänkte stänga min telefon om jag inte betalade räkningen - en räkning jag aldrig fått. Puh!
Min Internetuppkoppling stänger ner stup i kvarten, det brusar likt en mindre storm på telefonledningen. Puh!
Angående censuren. Först stängde mitt telefonbolag ner You Tube, senare igår stängde alla telefonbolag ner det. I dag på eftermiddagen har dom plötsligt öppnat det igen. Men nu är det nog för mycket folk som vill in - så nu kommer man inte in på grund av överbelastning. Puh!
På eftermiddagen idag kände jag att jag behövde göra nåt trevligt och avstressande. Kom just hem från en timmes plaskade vid Yanui Beach - att det inte blev längre berodde på att det seglade upp svarta moln i horisonten. Undrar om det var jag som hade med mig dom?! Positivt är att vi har en ny, mycket bättre luftkonditionering i vardagsrummet och så är det är skönt att Ging kommer hem snart!
Skulle lägga ut fler videos med Ging från konserter för hans hemsida, men Thailands Ministry for information and Communication har stängt You Tube! Förbannade censurerande, dubbelmoraliserande skitstövlar!
Får inte ut någon information till eventuella arbetsgivare åt Ging, kommer inte åt musik - kommer inte åt någonting från det världsomspännande nätverket You Tube! Det enda jag får upp när jag på olika vägar försöker ta mig till You Tube är ovanstående bild. Snälla - Du som siter i ett annat land, klicka på länkarna och kolla åt mig att det funkar på annat håll. Vad håller dom på med?! Snart stänger dom väl ner bloggare också...
Tillägg en timme senare: Har fått besked av Guava i Bangkok att han kommer in utan problem. Hoppas det är något fel på servrar vi går genom här. Jag skickas fortfarande till sidan som handlar om ett seminarium om framtidens telekommunikationslagstiftning (tack Guava för översättningen) och kommer inte åt You Tube alls. Ger upp för ikväll - måste sova!
När killarna började göra iordning lösningen på råttproblemet fick jag akut hjärtsnörp! De hällde nåt klet på plattor som skulle läggas ut under taket. Jag stoppade dom, ringde chefen och frågade om det inte fanns något snällare sätt att bli av med råttorna. Enligt honom: have other posion no good - rat die bad! This way die better, fast die!
Jag vet inte om jag tror på honom, men vad kan jag göra? Vi har elproblem i hela huset. Ledningar glappar överallt och ibland blinkar takbelysningen så man tror man är på disko. I morgon bitti kommer trion tillbaka. Du ser att grabben på bilden inte har någon företagsoverall på sig. Alla tre kröp ur sina overaller innan de började jobba.
Vi har gnagarproblem, imorse fungerade inte luftkonditoneringen på kontoret. När reparatören öppnade apparaten rasade skräp ut och kablarna var uppätna. Vår trend med mindre trevliga husdjur fortsätter.
Jag återkommer efter att thailändska anticimex gjort sitt - har en trio råttjägare här. Deras uppenbarelse fick mig att osökt tänka på Ghost-busters. Tre killar i solglasögon och lika overaller hälsade: Not worry - we fix madam!
Det är mycket besök nu, alla jag känner - och en del jag inte känner - tar vägen förbi vårt hus. Så också Mr Tom, Magnus och Cecilia, alla Östersundare. Senare på kvällen firade tio personer Mr Toms födelsedag, hälften kom från Östersund. Middagen intogs med glam och tjosan på Grand Restaurant. Vi hårt arbetande, det vill säga A, hans fru Daa och jag avvek vid midnatt - de andra fortsatte då till rockklubben.
Idag ringde jag Ging, men han hade inte tid med mig. Hans italienska kompis höll på att lära honom laga "Spagetti Bullimbala". Han vill lära sig laga lite västerländsk mat åt mig - har jag inte en bra man så säg!
Vad då - vet du inte vad "Bullimbala" är? Det är Gings högst personliga språkliga tolkning av Carbonara :-)
Nu är det vissa som njuter - kolla in Martins belåtna leende! Vi skulle träffas lite kort i Karon i går eftermiddag. Martin visade sig dock vara lika pratsam som jag... det är tur vi fått vägbelysning över berget, annars hade jag varit tvungen att ta taxi hem! Det är lustigt när man känner någon men aldrig träffat personen ifråga. Man får alltid en bild av dom utan att man tänker på det. Jag blev jätteförvånad när Martin ringde, han talar skånska! Han kom med gåvor, jag fick två stora förpackningar Leksands knäckebröd och två "korvar" lingonsylt. Mumma för en svensk i förskingringen! I morse njöt jag - knäckebrödsmackor och yoghurt med lingonsylt till frukost. Martin och hans mor är här på Phuket i en vecka till, vi får se om vi hinner ses nåt mer innan de far vidare på nya äventyr.
Vilken fruktshake vill du ha? Här är det bara att välja och vraka. 15 baht kostade en isig plastmugg på marknaden i Chalong. Det passar bra med en svalkande, alkoholfri dryck idag - det är Makha Puja. Högtiden firas till minnet av buddhismens genombrott. På eget bevåg kom 1 250 munkar denna dag för att höra Buddha predika, utan att först blivit kallade.
Idag går väldigt många till tempel och lämnar gåvor, tänder rökelser och ljus - tham bun som man säger här. Förenklat betyder det att göra gott, vilket i sin tur ger "godhetspoäng". Något som kommer en till godo i detta eller nästa liv. Partynissar som är i landet och inte är medvetna om att det är Makha Puja kommer bli förvånade ikväll. Alla barer, diskotek och klubbar håller stängt denna heliga dag.
Så Ging har ledigt ikväll. Men han har lovat sin italienska kompis (den han pratade med när Pandas olycka hände) att hjälpa honom få sin nya resturang välsignad av munkar. Den enda dag munkarna kan är nu på måndag morgon. Så Ging stannar i Khao Lak och organiserar välsignelsen i helgen.
Vi har det varmt på Phuket, riktigt varmt! Termometern dallrar runt 35 grader i skuggan varje dag. Med tanke på det påpekade jag för Ging att han lovat köpa deodorantsten, har bara en liten skärva kvar. Jag tänkte köpa en hemma i somras men Ging stoppade mig när han såg priset, dom är nästan gratis i Thailand sa’ han.
Vi tog en tur till en thailändsk lanthandel några kilometer bort. Efter en viss förvirring bland personalen fick han ett kilo stenar i en påse. Det kostade 14 baht, under tre kronor. Visserligen är stenarna tillslipade och försedda med påse eller låda i Sverige, men en sten kostade på stan i Stockholm 159:- i somras. Det får man 56 kilo deodorantsten för här!
Förklaringen är att dessa stenar finns naturligt här och traditionellt sett har använts i Thailand för att rengöra vatten förutom som deodorant. Förvirringen på lanthandeln kom sig av att i normalfall är det gamla thailändska tanter och farbröder som köper detta.
Tillägg några timmar senare: Nu har jag fått frågor både på mejl och genom forum - folk vet tydligen inte vad deodorantstenar är... Googla ordet deodorantsten så får ni se!
Vi har det lite besvärligt just nu - allting går sönder! Värst var naturligtvis Pandas bortgång, men även annat krånglar. Biljetterna från Thai airways hade fel datum och fick bytas. Glödlampor går hela tiden i hela huset, väckarklockan har gått sönder och myggracketen har självdött. Dessutom har min telefonlinje börjat krångla igen och Gings bil visar tecken på att vilja bryta ihop!
Så helt följdriktigt lade luftkonditioneringen i vardagsrummet av härom dagen. Sum, min AC-reparatör kom, sågs men segrade inte! Han skruvade och pillade, sen borstade han hela inredet med tandborste medans hans medhjälpare stod nedanför och fångade upp smutsen med dammsugare. Efter exakt 45 minuter klättrade Sum ner och sa’: Ledsen, men anläggningen är gammal, jag har lagat den mångar gånger. Jag kan laga det här också, men det blir dyrt! Jag vill inte, den kommer snart att gå sönder igen. Köp en ny - nu!
Han har naturligtvis rätt, jag har haft denna ac i sex eller sju år. De senaste åren har Sum lagat den minst tre gånger varje säsong. Vi kanske borde köpa en lott, man kan ha tur när man har otur säger dom i Thailand!
När det inte blev någon tur till kärestan fick det bli en tur till stranden istället. Utrustad med bok och strandmatta satte jag av till lillstranden. Installerade mig under det stora skuggande trädet och försjönk i meditativ dvala.
I morgon åker vi ett helt gäng upp till Khao Lak för att festa av Ging på Happy Snapper. Den enda som inte får festa är Ging - han jobbar! Kan tyckas lite taskigt, men han är van :-) Nu är det bara att hålla tummarna för att inte brunnar sinar, bilar går sönder eller att nåt annat händer!
