Rock’n Roll natten lång

Torsdag kväll kom Tum, öns störste tuktuk-chaufför och hämtade mig. Han är mycket lång, riktigt rund, och jättesnäll. Målet för utflykten var Grand Restaurant i Kata. Jag har inte varit dit sen jag kom tillbaka till landet så Oi, Shaj och alla andra välkomnade mig som om jag varit borta i sex år och inte sex månader. Jag gav dom en bok, även om dom inte kan läsa den kan de titta på bilderna - mycket populärt. Vi hade vi en långlång och glad middag med alla tillbehör, inte bara för att det var trevligt. Det kom ett skyfall som hindrade mig och Tom att fara vidare i normal tid.

Vid midnatt drog vi till Easy Rider, hälsade på alla musiker och tog en öl. Men klockan var ju redan rätt mycket så vi fortsatte rätt snabbt till Roberts - som faktiskt hade öppnat. Det var inte så mycket folk, men trevligt ändå. Tom gav upp vid halv två, men jag ville naturligtvis inte åka hem. Stannade långt efter stängning och surrade med musikerna. Vid halv fyra kom jag på att det var dags att åka hem och sova.

Men åka hem - hur då? När jag kom ut låg gatan öde, ingen människa än mindre någon tuktuk. Gick mot stora vägen när jag i fjärran hör: Maleee, what you do?! Det var Tum, min tuktuk-chaufför som kom på moppe. Han är ju som sagt var väldigt snäll, så jag fick skjuts hemöver. När vi passerar discot Icon som ligger nära oss frågade jag om Tum varit dit någon gång. Eftersom han inte heller sett insidan på stället så stannade vi. När vi gick in fick jag en smärre chock - här i lilla lugna Ban Sayoarn ligger ett disco som får en att känna sig förflyttad till Patong! Det var rökmaskiner, techno och barbrudar som ålade mot de äldre männen. Tum blev ledsen och sa: "när jag ser sånt här skäms jag över Thailand". Jag kanske inte skäms, men jag blir illa berörd. Nu vet jag att jag inte behöver gå på disco i byn fler gånger.

Bilden visar Tord, dvs Mr Tom med sitt obligatoriska konjaksglas och Grands hovmästare Shaj.