Sex japaner, en thailändsk familj och jag satt ikväll och väntade på solnedgången vid Phukets alternativa kraftverk (romantiskt det låter va?) när en polis kommer förbi på motorcykel. Han stannar, hälsar glatt och frågar om vi har hjälm och körkort. Japanerna hade inga hjälmar - inte så konstigt - dom kom i bil. Thailändarna hade inga hjälmar heller, men dom hade körkort. Det var bara jag som hade båda sakerna. Fast det var inte så noga, för så fort han frågat och vi börjat gräva i våra väskor viftade han bort det hela, log stort och sa: No problem, welcome to Thailand! Happy, happy!
Det är sånt som gör att jag älskar det här landet! Å visst är det vackert!
Vill bara meddela att svärfar nu är opererad och mår bra. Inte bara svärfar blev lättare efter att de opererat bort gallan, även släktens plånbok blev lättare. De blev nämligen tvungna att vända sig till privat sjukhus. Och det är inte billigt! Men huvudsaken är att jazzgubben är stenbefriad och inte har ont!
I fredags insjuknade Gings far i svåra magplågor. Efter tolv timmar på sjukhus skickades han hem. Natten till söndag hade han så ont att hans fru skjutsade tillbaka honom. Han röntgades, han har gallsten. Men det är helg, en lång helg, ingen läkare arbetar. Imorgon kommer dom. Då får han remiss till operation.
Sen kommer kruxet: Sjukhuset ordnar inte ett sjukhus som kan operera. De måste de fixa själva. Så nu pågår febril verksamhet bland familjen för att dra i kontakt-trådar för att se om någon kan fixa in honom någonstans. Gings far har ingen försäkring utan förlitar sig på allmänvården, en allmänvård som går på knäna. Alltför många sjuka, alltför få vårdplatser och inte tillräckligt med läkare. Känns det igen? Jag hoppas de kan lösa det snabbt, det är synd om goa’ jazz-gubben!
Här hemma blev helgen naturligtvis lite upp och ned. Ging vandrade som en osalig ande med telefonen tryckt mot örat. Någonstans mellan sjukhus-samtalen ringde han ett kryp-dödar-företag. Så vid lunchtid kom tre killar med tunnor och dunkar. Ett gift som ska ta död på mygg, myror och insekterna som kalasar på vårt träd blandades samman och vi fick utegångsförbud i ett par timmar. Efter en stund var vi omringade av stora giftmoln. Kikade ut och fick till min fasa se alla tre killarna gå runt och spruta utan ens ett munskydd! Arbetarskyddsstyrelsen, var är ni?
Nu är det fredag! Jag vet att det är lördag - men jag har förskjutning. Ging kommer hem sent varje lördag natt och åker måndag eftermiddag. Jag vill vara ledig när han är hemma, så jag jobbar alltid lördag. Som då blir fredag i min värld...
Idag var jag till Nai Harn för kort eftermiddagsvila med frukt-shake. Nu är det verkligen högsäsong! Oj, va’ mycket folk det är. Och solen skiner hejvilt så turisterna ser väldigt glada ut. Men jag fattar inte hur folk kan sitta i solen och äta. Jag som gillar mat i stort sett när som helst och hur som helst kan inte äta i solen.
Stannade till på hemvägen och kikade på lite tavlor. Det var inget jag gillade direkt, men jag tycker det är kul att titta på när dom målar. Fast det får inte ni se eftersom konstnären tydligen försvunnit?!
I helgen måste vi (läs: Ging) lösa lite praktiska problem. Jag ger upp på kryp-situationen - vi måste beställa besök av thailändska Anticimex. Sen är det hängmattan. Huset är inget hem utan hängmatta. Bland det bästa jag vet är att ligga i dylik och läsa en god bok. Kan till och med läsa en dålig bok om jag bara har en hängmatta! Apropå böcker, en av de mest charmerande berättelser jag läst i år är Fyrväktaren av Jeanette Winterson. En inte alltför lång historia som rekommenderas varmt.
Nu har dom klippt bort denna fråga också! Det var den jag skrev om i förra inläggget... Puts väck med allt som inte passar. Kom i håg det ni som lägger ut frågor där, frågar ni fel får ni inte vara med!
Förstår ni att jag är lite bekymrad över vilo-situationen här hemma? Tro’t eller ej men det var en lättviktar-flicka som föll igenom. Hon hade oturen att sätta sig precis när trådarna var tillräckligt svaga. Gissa om thaitjejen som ramlade i backen fnittrade generat, stackar’n!
Gings hundvalp har försvunnit ut i tomma luften. Mopsfröken var skendräktig! Nu vill han titta på soihundar, det är vad man kallar herrelösa jyckar här. Vi får se om det blir något eller om våra hundplaner också kommer att försvinna spårlöst ut i rymden.
En medlem på forumet jag kritiserade (läs här) har efterlyst en förklaring till min avstängning och frågat "admin" om de bemött min kritik. Till svar kom detta:
_____________________________________________________________________________________
"Hej.
Användaren har gjort reklam i forumet för sina egna produkter både direkt i inlägg och i sin signatur samt systematiskt via forumets interna mailservice. Detta är inte tillåtet i thailandguidens forum. Överträdelse leder till avstängning efter en varning. Det är alltså inte tal om kritisering som i botten orsakat avstängningen
/Admin"
_____________________________________________________________________________________
Jag måste skratta! De erkänner att de läser medlemmarnas privata post! Och de svarade aldrig på frågan: Har de bemött min kritik? Så jag svarar: Nej, det gjorde de aldrig - de bara låste mig ute - och kommer nu med en krystad förklaring om varför. Det som smärtar mig är att jag smutskastas utan möjlighet att försvara mig. Samt att de som försökt kontakta mig inte vet att jag ej kan svara, då jag inte kommer åt mina meddelanden. Till min glädje har många letat rätt på mig genom hemsidan eller bloggen. Leve anti-censur-arbetet även om jag blir trött på att, likt Don Quijote, slåss mot väderkvarnar!
En bild till Carina och andra som undrar hur stinkfrukten Durian, som gett namn åt stormen, ser ut! Var så goda - färsk frukt från marknaden i Phuket stad.
Tidigare har jag mest gillat anka för att den är bra i korsord. Den blir ett misstag när den trycks, du kan spränga den och ankan tål vatten väldigt bra. Sen finns det ovanligt skojiga ankor, som Kalle och Arne.
Men nu har jag börjat äta den också. Det är Ging som fått in mig i ankracet. Anka i röd eller eldig sås, bakad i lerkärl eller grillad. Här väljer Ging mellan olika varianter av soppor som ska komplettera ankrätten på ett av våra favorit-ank-hak i Phuket stad. Det är också en bra sak med anka - de speciella ankrestaurangerna är små och billiga.
Dagens anka intogs i väntan på att svenska konsulatet skulle skriva ut ett intyg på att jag och Ging är gifta. Det är hög tid att registrera vårt äktenskap i Thailand. Mitt visum går ut efter jul och då måste jag vara rätt registrerad i landet för att få nästa visum utan problem. Som vanligt krävs det några papper - och kopior på dessa papper. Konsulatet fixade vårt intyg snabbt och enkelt, de har väldigt bra service här på Phuket. Sen ska det översättas till thailändska av juristbyrå, skickas till Bangkok för att där verifieras på vår ambassad innan det kommer tillbaka hit och kan uppvisas på Phukets kommunalkontor. Damen som sade att det var lätt som en plätt vet nog inte vad uttrycket betyder!
Det är en liten kris i mitt paradis - min hängmatta har gått sönder!
I östra delarna av landet har dom en liten större kris - stormen Durian har orsakat våldsamt regn på Koh Samui, Koh Phangan och Koh Tao. Till och från Koh Samui går det båtar, men till och från Koh Phangan och Koh Tao är de inställda. Stormen tros vara över redan i morgon eller fredag.
Durian är frukten som luktar så illa - varför kallas en storm det? Stinker blåsten?!
Jag blir blogg-lat när Ging är hemma! Det är så sällan vi träffas så när han är här vill jag inte hänga vid datorn. Just nu är han i Khao Lak igen, men kommer tillbaka senare idag. För ikväll behöver han inte jobba - kungen fyller år! På hans födelsedag serveras inte alkohol i landet och nöjesetablissemang får inte vara öppna. Det är en dag för respekt och eftertanke. De allra flesta bär gula tröjor då det är kungens färg.
Jag sällar mig till hyllningskören och gratulerar den thailändske kungen till de 79 åren, varav 60 på tronen. Han är en fantastisk person och värd all respekt.
Idag går thailändare till tempel och lämnar gåvor, och uppvaktar även sin egen far. Kungens är hela landets far och dagen idag är även officiell Fars dag. Tittade på TV imorse när tusentals thailändare stod samlade utanför slottet och sjöng Kungssången. När vi var i Sverige fyllde vår kung år - vi tittade på kortegen och Ging blev lite nervös... Överallt ropade folk: Grattis Kungen! Hipp hipp Hurra! Att göra något dylikt i Thailand skulle resultera i arrestering - han tyckte vi var väldigt respektlösa mot vår kung. Man kan inte ropa åt kungen!
Helgen var riktigt kul! Vi hade avskedsmiddag för Mr Tom som åker till Sverige i morgon. Vår vana trogen så hade vi kalas natten lång. Ging och jag är precis likadana - vi fattar inte hur gamla vi är! Visst framgår det av passet: han är 43 år och jag är 46. Men när det blir fest glömmer vi det och dansar runt tills solen går upp som dom 25-åringar vi tror vi är. Vilket var precis vad vi gjorde denna gång också. Så igår var vi, utan att överdriva, en aning trötta!
Vårt zoo börjar gå mig på nerverna! Igår kväll hade jag blinkande discobelysning i vardagsrummet för ekorren studsade runt bland kablarna på taket. Senare verkade golvet röra sig vid en krukväxt - en spindel hade fått ungar. När jag skulle gå och lägga mig hade jag fått en kompis i sovrummet - en kackerlacka. Idag på förmiddagen kom en besökare jag inte sett på länge, badrums-ormen! Han hade kommit genom dörren till baksidan som jag, mitt nöt, lämnat öppen! Jagade ut honom med hjälp av att kasta glasunderlägg - åsså skrek jag nog lite också... Det räcker nu! Har sett fler otäcka djur på två månader i år än vad jag gjort på de andra sju åren sammanlagt!
Nu har jag ett scoop! Pippi har investerat på Phuket. Det måste vara så - varför skulle annars dessa hus byggas? Det är helt klart en Långstrumps-design. Första gången jag såg dom höll jag på att köra av vägen. Jag tyckte dom var gräsliga, men ju längre tiden gick desto roligare tyckte jag att dom såg ut.
Vi har James Bond-maraton på tv, jag och Tom blev inspirerade och åkte - likt 007, dit och spionerade. Men husen var tyvärr roligare från utsidan än insidan. Planlösningen lämnade mycket övrigt att önska och huskropparna står väldigt tätt. Vore hus fertila skulle det skjuta upp små bebis-skjul överallt...
Tom och jag hittade inte en enda idé som vi kunde stjäla på byggplatsen. Det är nämligen vårt nya fritidsnöje. Vi åker runt och kollar på byggen, inspekterar hur andra löser problem med trappor och letar läckra planlösningar. Fast vår tjuv-hobby gav ingen utdelning här.
Igår när städerskan tog över huset passade jag på att få fotmassage. Fick en typisk thai-sanning kastad i ögonen. Det gjorde riktigt ont när hon tryckte till. Massösen, som jag gått hos ett antal gånger sa: "Madam, you need shit!" Öööh - va svarar man på det?!
Ni som går på after work idag - ta en öl åt mig, jag ska jobba. Ging kommer äntligen hem imorgon natt, så på måndag jobbar jag inte!
Sex japaner, en thailändsk familj och jag satt ikväll och väntade på solnedgången vid Phukets alternativa kraftverk (romantiskt det låter va?) när en polis kommer förbi på motorcykel. Han stannar, hälsar glatt och frågar om vi har hjälm och körkort. Japanerna hade inga hjälmar - inte så konstigt - dom kom i bil. Thailändarna hade inga hjälmar heller, men dom hade körkort. Det var bara jag som hade båda sakerna. Fast det var inte så noga, för så fort han frågat och vi börjat gräva i våra väskor viftade han bort det hela, log stort och sa: No problem, welcome to Thailand! Happy, happy!
