Det blev en lång resa

Efter en avfirarkväll som räckte till morgonkulan skjutsade Ging en förväntansfull och lätt resfebrig fru till Phukets flygplats på eftermiddagen 31 mars.

I Bangkok hade jag tre timmar över, en medveten bokning - avskyr att springa mot gater. Det tar extra lång tid att resa för mig. Har inte har GPS i kroppen och är specialist på att gå vilse. Upp och ner och fram och tillbaka gick jag på sightseeing på Suvarnabhumi. Det är egentligen en lätt flygplats att hitta på men jag gick fel, fikade och tittade på folk så jag inte ens märkte att tiden gick.

Vid midnatt satte jag mig tillrätta i en rätt liten, men bekväm fåtölj i ett British Airways-plan. Jag boade in mig med filtar, kuddar och såg fram emot en natt av läsning, film och lugn och ro. Hade inte räknat med en liten engelsk tant på väg från Australien. Hon var pratsjuk. Alldeles vansinnigt pratsjuk. Till slut stoppade jag i öronproppar och låtsades sova. Det funkade, hon somnade och jag kunde smygvakna och kolla film och spela spel i fred!

Sakta närmade vi oss London medan solen steg vid horisonten. Där skulle jag ta nästa flyg till Stockholm. Men det planet fastnade i Rom och timmarna tickade iväg. Väntetiden på Heathrow blev längre än långflygningen! Väl på svensk mark tog jag njutningsfullt stora andetag med frisk, syrerik luft och packade bara upp det nödvändigaste ;-) innan jag svimmade av trötthet.  36 timmar tog resan dörr till dörr. Gääääsp!