När vi kommer till spellokalen är det redan full rulle. Det är gitarrist-tävling för ungdomar. Det finns gott hopp om framtiden för rock i Thailand, himlans va duktiga dom var. I publiken fanns en utlänning - jag. Olarn och bandet kör igång, jag trycker på inspelningsknappen på videon. Den surrar igång men tvärdör efter bara tre sekunder! Attans skit och naturligtvis är bandet till och med bättre än jag trodde. Alla tycker det är kul att spela ihop och det märks, PiTak skuttar runt, Ging solar så det står härliga till, Olarn leker med gitarren, publiken sjunger med och Pong skiner som den stjärna han är.
Efter spelningen säger The Olarn Projects Fanklubbsordförande till Ging; Du kommer väl den 26:e hoppas jag. Vaaaa säger Ging?! Informationen hade missförståtts på vägen, Ging var inte tillfrågad om den spelningen. Då skulle vi åka hem, så Ging tackade nej. Det gjorde även Tak eftersom inte heller han fått information om fler spelningar än den vi var på då. Den enda som trodde Ging & Tak skulle spela 26 september var jag och eftersom Olarn borde veta bättre så lyssnade ingen på mig...
I morgon, den första oktober öppnar Robert Pub för säsongen, läge för kalas med andra ord! Fast om jag vill festa kan inte Ging vara med, för i år sitter han bakom trummorna igen. Det var fem år sedan han sist spelade en hel säsong där.
Robert och Ging är gamla polare, igår när dom repade räknade dom ut att dom känt varandra i 27 år. Roberts bror Rambo (Bon) som brukar sitta bakom trummorna har bestämt att han vill göra något annat i år.
Så vi ses på Robert Pub i vinter, skål i förväg!
Det här en en typisk bild av Ging & Malee på äventyr. Den stående frågan är: Var är vi? Skulle vi svängt där? Enligt min erfarenhet brukar män sällan vilja fråga efter vägen - dock inte Ging. Han frågar hela tiden. Var och varannan polisstation i landet får besök av oss, för att inte tala om butiker och restauranger.
Eftersom vi alltid kör fel får vi se saker som andra inte får se. Vi ger även lite underhållning till alla som vi frågar om vägen. De som har en grisfarm vid vägens slut söder om Kanchanaburi pratar formodligen fortfarande om thailändaren och faranger som åkt åt helt fel håll i nästan en timme! Men vi kommer alltid fram, bara lite senare än andra.
Vi har kartor, massor av kartor. Men vi lyckas alltid glömma dom hemma. Ging är inne på att köpa GPS, men det är riktigt roligt att köra runt som förvirrande knasbollar så jag röstar på fortsatt kaos under upptäcktsfärderna!
Det blev finare än tänkt, vi fick ta superior-rum. Det är nämligen ovanligt mycket folk där, det pågår en konferens på Baan Grood Arcadia Resort & Spa fram till och med 26 september och konferensen har bokat alla standardrum. Vi åker väldigt tidigt på onsdag morgon så nu blir det ännu tystare här hos Ging & Malee. Andra bloggar när de är ute och reser - jag gör tvärsom - då tar jag bloggsemester. Men tänk så mycket jag ska ha att skriva om när vi är tillbaka på plats.
Vi ses igen i slutet av september, nu måste jag jobba färdigt det sista och sedan börja leta kameraladdare, batterier och annat ditt och datt som är utspritt över två hus. Ja, jag jobbar fortfarande i vårt gamla hus. Bara att slippa irritera sig över telefonbolaget som aldrig kommer ska bli skönt!
Igår åkte vi in till vårt nya köpcentrum i Chalong där Village Market öppnat matbutik. Wow - nu behöver vi aldrig åka till Central festival igen. Här finns mer ost än jag någonsin sett i landet tidigare, massor av engelska tidningar och magasin och ett vinsortiment som är häpnadsväckande! Allt annat som man kan tänkas saknas finns också, som hårdbröd, tacos, godis och cigarrer. En utlännings mathimmel!
Nu har Ging och jag handlat lite inför semestern. Mörk choklad, vin, cigarrer och en bok med sudoko ska få följa med på resan. Fast jag vet inte om vi kan hålla oss - det kanske blir ett litet privatparty redan ikväll!
Min käre make är väldigt förtjust i camping - i teorin! Nu har han monterat upp ett tält på taket till carporten. Där sitter han och filosoferar och tittar på stjärnor. Jag håller med om att det är en rätt bra campingplats, tröttnar man på vildmarkslivet(!) kan man gå in och titta på tv och koka kaffe. Det ser dessutom rätt skoj ut med ett tält på taket!
Jag trivs bättre i vår myshörna på marken, där gröna små lampor inramar orkidéer i massor. Där sitter jag, att klänga runt på rangliga stegar är inte min grej.
Ging och bandet har kommit fram till att de borde repa lite mer än vad som var sagt från början, dom har inte spelat ihop på många år. Så vi reser till Bangkok redan på onsdag om en vecka. Det ska bli kul att gå på fanklubbs-spelning. Det är nog rätt originellt - och det lär inte vara speciellt många blekansikten där!
Det fanns ett väldigt bra punkband som hette 999 - Kolla in 999 med Obsessed på Youtube. Varför i hela friden skriver hon om ett gammalt punkband undrar du kanske? Tjaaa - kom att tänka på dom med tanke på dagens datum.
Igår ringde dom från Bangkok - Ging tillfrågades om han ville spela 19 september på en konsert med Olarn Project. Okej, sa han - så nu sitter jag här och försöker få ihop min arbetslista. Vi skulle vilja ta lite extra ledigt och vila lite på hemvägen. Vi får se hur tiden räcker till men vi hoppas kunna spendera några dagar i Ban Krut. Både Ging & jag är väldigt förtjusta i den lilla semsterorten söder om Hua Hin.
Det senaste året har våra semesterplaner grusats om och om igen. Det har varit sjukdomar, tidsbrist och allt möjligt annat som ställt till det. Men när Ging är inbokad på spelning så vet vi att vi i alla fall kommer iväg! Om det så bara blir till Bangkok i ett par dagar så är det en resa. Jag gillar att resa!
I Bangkok bor vi förmodligen hemma hos någon släkt. Men i Ban Krut har jag siktat in mig på Baan Grood Arcadia Resort & Spa. Visst ser det väl läckert ut!? Jag vill - jag vill - jag vill!
När regnet väl kom - kom det rejält! I närmare en veckas tid har vi haft skyfall stup i kvarten. Vår pool har blivit automatiskt överflödande och hundarna liknar stundom katter... dränkta katter. I går hade vi solsken igen, idag är molnen tillbaka men enigt väderprognosen ska regnet vara mer eller mindre över för denna gång. I Patong har regnet har sköljt bort jord och bland annat öppnade sig ett jättestort hål i gatan på vägen till Phuket med trafikkaos som följd. Hos oss har vi haft diverse ström- och nätavbrott. Det är inte underligt när himlens portar står öppna!
I vårt zoo har vi insett att nykomligen Blues har fel namn. Han borde heta Hardrock eller Punk - det är ingen hejd på valpens energi och tuffhet. När han inte försöker spöa upp en leksakshund, hänger han Jack & Mike i svansen mest hela tiden. Även när dom blir trötta på uppvaktningen och morrar, forsätter Blues obekymrat att studsa runt och nafsa.
